Marcus Birro

Det finns ondska i världen. Det finns människor som gärna tjänar denna ondska.

Publicerad

Såg ni bilden av barnen i hockeytröjor som på sina bara knän bad till Gud för barnen som mördades i Newtown? En mamma tröstar en av pojkarna. De gick direkt från sin träning, satte sig i bilen, och åkte de där milen för att hedra offren, barn som de själva, pojkar och flickor i deras egen ålder.

Det finns få saker som berör så starkt som sörjande barn. Det finns få saker som vrider om kniven i våra hjärtan, som när barn mördas.

Det finns ondska i världen. Det finns människor som gärna tjänar denna ondska. Det finns till och med dem som är villiga att dö för att få manifestera ondskan. Denna ondska har ingenting med Gud att göra. Det är inte Gud som sanktionerar och slipar djävulens nyckfulla men iskallt genomförda verktyg och aktioner. Det är inte Gud som sätter vapen i händerna på demoner och mörkermän. Det är alltid människor som går emot det egna samvetet, går emot Gud, som vänder sig från alla former av värdighet och i stället beslutar sig för att gå mörkrets väg. Den vägen är alltid öppen. Fördärvet är bara ett fingerknäpp bort. Undergången kan vara svår att föreställa sig men den sjunger sina förrädiska sånger också för dig och mig. Så ser våra villkor ut.

Det är när vi gör oss av med Gud och tror att vi ska lyckas leva det här livet efter eget huvud som den där vägen börjar kratta sig själv. Då sätts allting svart i rörelse. Då sjuder den svartaste skogen av hat och hågkomst. Mörkrets väg slingrar sig i dig och mig också.

Natten till i måndags hölls en minnescermoni över offren i ­Newtown. 15 trossamfund var samlade för att gemensamt be, åkalla Gud, och försöka med det omöjliga, skänka tröst åt tröstlösa och förtvivlade föräldrar. I USA enas de olika religionerna vid sorger och katastrofer. Det är en kyrklig enhet som är värd mycket beröm. Det stampade jordgolvet är lika för oss alla.

För de anhöriga lär det inte spela någon roll. För dem är nog Gud död. Men Gud dör inte för att vi slutar tro på honom. Gud finns och leder oss rätt, också när vi lever i en sådan bottenlös sorg att golvet under oss rasar, när himlen ovanför oss skummar sig till natt mitt på dagen och när allt som återstår är ett skrik rakt ut i en grym värld, då, kanske främst då, är Gud nära.

I Sverige krävs det mod att stå upp för sin kristna tro. I Malmö trakasseras judiska medborgare med våld, glåpord och hakkors på ytterdörrarna. Vi tror att det är en seger att slippa Gud. Vi tror på fullaste allvar att vi blir fria av att inte äga någon andlig förankring. Vilket misstag det är. Vårt högmod kommer bli vårt fall om vi inte lär oss tacksamhet och ödmjukhet inför livets villkor, på livets villor.

När jag ser bilden på de gråtande pojkarna i sina hockeytröjor och när jag ser att de faktiskt knäpper sina händer i bön, fylls jag av stor beundran. De är hjältar. De inte bara känner deltagande, de praktiserar sitt deltagande. De tar sin solidaritet med de drabbade på allvar. Därför övertalar de sin mamma att direkt efter sin hockeyträning kasta sig in i en bil och med det kraftfullaste de vet, bönens kraft, be för de som dog och för de som blev kvar.

Att känna tillit till en förlåtande Gud i dessa stunder, är nog det svåraste man göra. Kan dessa barn sörja och be och kanske till och med tro på kraften i sin bön och i sin sorg, då kanske även våra barn kan få ett "Gud välsigne dig" med sig ut från skolans julavslutning? Då kanske även vi kan lära oss att mota bort mörkret.

Gud hör bön. Även om du inte tror på honom.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida