Marcus Birro. Foto: Cornelia Nordström
Marcus Birro. Foto: Cornelia Nordström
Marcus Birro

Barnomsorg är själva fundamentet för en god yrkeskarriär

Publicerad
Uppdaterad
Vi tar mycket kärlek och omtanke för given. Aldrig älskar vi vår fru som när hon blivit vår före detta fru. Aldrig förstår vi att vi var lyckliga förrän någon rycker undan tillvaron för oss.
Jag försöker påminna mig om mina medmänniskors verksamma godhet. Jag försöker vara uppmärksam på vardagens mirakel.
Varje dag är fylld av varsamma människor som vill gott. Jag ­försöker se dem. Jag försöker berätta för dem att jag ser dem.
Med min morgontidning följer varje morgon en bilaga om pengar. Den handlar om affärer, stora som små. Bilagan är fylld av reportage om, intervjuer med, och bilder på viktiga män och kvinnor som förvaltar mina, dina, och andras pengar.
Sedan finns det andra viktiga människor som skriver initierade krönikor om människorna som förvaltar dessa pengar.
Inte nog med det. Det finns till och med tidningar som kommer ut dagligen, som enbart handlar om pengar.
Det är ohyggligt fascinerande läsning. Det är också en enormt ­sorglig läsning.
En bra morgon startar med starkt kaffe och mys i soffan med en underbart yrvaken Milo. Nu har löven fallit på det stora trädet på innergården utanför fönstret, så man ser rakt ner i novembers svalg. Det är grått. Men Hornstull är vackert då också.
På vägen till dagis pratar vi lite, jag och Milo, om vad vi tror ska hända under dagen. De har tydligen ett nytt spännande projekt på dagis som handlar om bajs. Det tycker Milo är roligt. Jag håller med.
Det är en fin promenad. Den tar lite drygt tio minuter. Dagis ­ligger på Reimersholme. Jag hjälper Milo av med skor och jacka ­­och sedan kommer en ur personalen och lyfter upp honom i famnen. Jag går. Han är inte ledsen.
Låt oss stanna där ett ögonblick. För här har vi en skärva av miraklet.
Jag lämnar det i särklass dyrbaraste jag har, min son, med glatt sinne, varmt hjärta och med all tillit i världen, till en kvinna som jag egentligen bara kan namnet på. Men jag litar på henne. Jag har ­absolut förtroende för hennes omsorger om min älskade son. Jag är säker på att hennes värme och yrkesskicklighet kommer hjälpa min älskade son att få en bra dag. Han får omtanke, vänner, lek, mat, ­kärlek och får, inte minst, träffa några andra människor än hans föräldrar. Vilket inte är att underskatta.
Vem hyllar förskolelärarnas yrkesgärning? När läste man senast en osande försvarsskrift om kvinnorna (och de få männen) på landets förskolor? Vem drar en lans för dessa skamligt underbetalda vardagshjältar?
Vi tar mycket av den kollektiva omsorgen för given. Barnomsorg är själva fundamentet för en god yrkeskarriär. Vi har Milo, som är tre år snart, på dagis mellan 09 och 15. Sex timmar dagligen när vi iskallt räknar med att människorna som är med honom tycker om honom, tröstar honom om han blir ledsen, sitter bredvid honom när han vaknar, och leker med honom när han vill bygga sandslott i ösregnet.
När får dessa stolta yrkeskvinnor sin egen bilaga i tidningarna? När får jag läsa mer om alla dessa sjuksystrar, hemvårdare, pedagoger och dagisfröknar som ägnar sina liv åt att älska livet, människorna, barnen, åldringarna, de minsta och de utsatta?
Jag kan förstå att människor som älskar pengar, och som älskar människor som sysslar med pengar, har en daglig bilaga eller egen tidning att läsa varje dag.
Men alla de där miljonerna väger ju mindre än en femtioöring om du sätter dina barn i den andra vågskålen. Hela den moderna tidens fokus är fel. Vi har blicken riktad åt ett annat håll.
Vi ser inte miraklet för att vi är upptagna med allting annat.
Jag vill läsa mycket mer om alla dessa vardagshjältar. Jag lovar att själv börja skriva mer om dem.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag