Marcus Birro

Människor söker efter frid och sammanhang som räcker längre än till nästa fylla

Publicerad

Är alla religioner jämnbördiga? Är allas Gud rätt Gud?

Frågorna infinner sig och vägrar lämna mig efter att 6 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan begåvats med en ny ärkebiskop som i grunden avsagt sig sina kristna värderingar.

Hon tror inte att Jesus är enda vägen till Gud och tror varken på jungfrufödsel eller himmel och helvete. Hon är naturligtvis i sin fulla rätt att tycka detta. Men problemet uppstår när hon ska vara svensk kristenhets främsta talesperson. Ett grundläggande krav hos en sådan människa borde rimligen vara att hon faktiskt är kristen.

Att i fjäskande för den härskande samtiden montera ner den kristna tron kommer heller inte locka mer folk till kyrkan.

Människors andliga längtan tar sig helt andra uttryck. Människor söker efter frid och sammanhang som räcker längre än till nästa fylla, nästa världsliga, övergående kick.

Jag har under en tid rest runt i kyrkor och det som efterfrågas är precis motsatsen till all den flottiga politisering och det förytligande av andligheten som Svenska kyrkan ägnar sig åt. Människor längtar efter mål och mening med sina liv men möts allt för ofta av en sorts blaskig McDonalds-andlighet där allting som utmanar samtiden och livsföringen skalas bort i rädsla över att stöta bort folk. Men också krav kan vara kärleksfulla.

 

Alla vägar bär inte till Gud. Vi som kristna kan inte gärna tro att Buddha eller Mohammed är lika mycket Gud som Jesus. Vi har byggt vår västerländska demokrati på kristna värderingar. Kristendomen kommer med väldigt solidariska och grundläggande värderingar om allas lika värde. Det har också alltid hos kristna funnits en vilja att praktiskt hjälpa de fattiga och utsatta. Detta tror jag även agnostiker och ateister kan vara överens om.

En god vän till mig var i Nepal nyligen, som är ett hinduistiskt land. Med blivande ärkebiskopens logik är det en religion och tro som är jämvärdig med kristendomen. I Nepal lever massor av människor sämre än råttor. Nepal är uppbyggt med olika kaster.

Längst ner på den skalan finns de kastlösa, Badifolket, som för att inte besmitta de från högre kast är hänvisade till att bo i enkla hyddor långt ute på landsbygden. De äger ingenting. Det finns ingen mat och inget vatten. Flickorna där, åtta och nioåriga barn, våldtas och misshandlas av främmande män systematiskt och skoningslöst, enligt svenska organisationen Love Nepal som jobbar med att rädda flickorna. Allt sanktionerat av den hinduistiska tron.

Hur kan denna vidriga människosyn vara lika värd som Jesus Kristus lära om allas lika värde?

Jag menar inte att vi kristna alltid har rätt. Mycket hemskt har begåtts även i Jesu namn. Men vi kan inte blunda för att vår civilisation, själva grundbulten i vårt demokratiska samhälle, skruvats dit med hjälp av den kristna tron.

 

Många universitet startades av kristna. Sjukhus, bibliotek, omsorg av alla slag, har dragits i gång och sedan skötts av människor med brinnande tro. I dag är det de kristna som är ute och ägnar sig åt praktisk solidaritet på våra gator.

Vi ska inte vara arroganta och inskränkta. Men vi ska inte hyckla heller. Vägen till Gud går endast genom Jesus Kristus. Den kristna tron här i Sverige är faktiskt grundläggande mycket bättre än till exempel den tro som praktiseras i Nepal.

Det gör oss inte till människor som är värda mer än andra. Men det gör oss stolta över att faktiskt vara en del av ett solidariskt och människovänligt samhälle.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag