Marcus Birro

"Många feminister siktar på fel saker"

Publicerad

Jag har alltid haft svårt för att kollektivt fördöma människor.

Den aggressiva avarten av feminismen ägnar sig ofta åt att skuldbelägga alla män. De ser system och strukturer överallt.

Det märkliga är att dessa strukturer enbart finns så länge konstruktionen tjänar deras syften. Skulle man börja tala om andra grupper av människor på samma sätt skulle man bli kallad rasist, reaktionär och intolerant.

Men med män spelar allt sådant ingen roll.

Dessutom diskvalificerar många feminister stora grupper av män från att alls ha åsikter och känslor i vissa frågor. Den värsta sortens människa är en vit, medelålders heterosexuell man.

Jag alltså. Och många andra män som dagligen och i praktiken tar jämställdheten på allvar. Fäder med passionerade hjärtan och innerliga ambitioner att vara en god motkraft mot alla former av könsmaktordning.

Men det räcker inte.

Rasismen mot män tar inte hänsyn till verkligheten. Om teorin och verkligheten krockar vinner teorin. De goda exemplen sorteras undan. Liksom allting annat som skymmer sikten.

Själva kampen i sig är målet. Kriget ger näring. Det är en sorglig utveckling.

Jag ser väldigt många fantastiska män i min vardag. Män som med självklarhet tar plats i sina barns liv, män som älskar att ta ett steg bakåt när det behövs, män som vill lära sig själva och sina barn verklig solidaritet. Män som heller inte önskar beröm eller applåder för vardagens och livets självklarheter.

Men när de sedan ska spegla sig i samtiden är spegelbilden helt skev. De klumpas ihop till en svart, sörjig deg.

Många feminister siktar in sig på fel saker. De väljer godtyckligt sina fiender. De skövlar runt i ett sorts ständigt skyttegravskrig där ingen vinner.

Det största problemet med detta är att de verkliga striderna aldrig tas. Medan namnkunniga kvinnliga kulturarbetare hånar marginaliserade manliga debattörer, och under tiden som en icke-fråga som kvotering i bolagsstyrelser rasar runt i ingenmansland, blir flera viktiga frågor liggande.

Dit hör människohandeln. Kvinnor från hela världen säljs som slavar i Sverige. Det talas ibland om världens äldsta yrke. Här har vi män som aldrig köpt en människa och aldrig skulle komma på tanken att göra det heller, faktiskt ett ansvar att tydligt ta avstånd.

Det är verkligen stenåldern att en kåt man med pengar kan köpa en annan människa.

Så länge det finns ynkryggar till män som är villiga att skövla unga kvinnor mot betalning kanske det ändå kan vara läge att berätta att de allra flesta män INTE köper kvinnor. Om man lyssnar på debatten kan man få intrycket att de flesta män enbart är kåta, hatiska djur som bygger sina liv på att håna och hata dygnet runt. Så är det inte. De allra flesta män är precis tvärtom.

Jag skäms inte över att vara man. Jag är stolt och glad över det. Jag anser mig ha tolkningsföreträde till mitt eget liv och jag ingår inte i någon struktur eller system. Jag vill inte bli ihopklumpad med våldtäktsmän, kvinnomisshandlare och sexköpare. Men med det skrivet är det också sant att jag och andra bör bli tydligare med vad vi tycker om de människor som utnyttjar andra människor för sina låga drifters skull.

Dimman ligger tät över slagfältet. Många beskjuts för vad andra gjort. Kom upp ur skyttegravarna. Sträck ut en hand. Bjud in till samtal och möten. Vi står här och väntar på er. Vi har stått här rätt länge nu. Välkomna upp och in.

De svåra frågorna kräver nya förhållningssätt.

Tillsammans kan vi göra den världen till en bättre plats för oss själva och våra barn.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida