Jag talade med en modeskapare en gång för rätt länge sedan. Jag pryade på Sveriges Radio och de använde mig på det enda sättet de kunde använda mig; som en sorts Kurt Olsson som gjorde nedslag i främmande världar.

Det var en utställning om “den lilla svarta", och det stämde bra in på en svårmodig poet klädd i basker, elände och svarta insydda byxor av tjejmodell. Jag började med att fråga henne: “Hur ska jag, en fri man som inte följer modets slaveri, kunna lockas in i en förhärskande och konventionell värld där alla bär samma kläder och blint låter sig ledas av marknades tyranni?"

Modeskaparen bara log.

Sedan sade hon: “Jag tror inte du inte bryr dig. Du har klätt dig som du gjort för att berätta för folk vem du är. Du har på dig vad du har på dig för att du bryr dig, för att du vill berätta något. Det är samma sak med mode."

Hon hade naturligtvis helt rätt.

Även om man säger sig stå utanför alla sällskap, kotterier och sammanhang så är själva livet ett sammanhang. Jag hävdade att jag var unik men runtomkring kryllade det av unga människor som såg ut som jag, läste samma böcker som jag, lyssnade på samma musik. Vi var unika i grupp.

Mode är bra mycket roligare när man har pengar att handla kläder för. Efter ett tag tröttnar man på skinnrockar och bleka skjortor från Myrorna. Jag minns mitt första besök i en riktigt tjusig herrbutik. Jag var svårt skeptisk. Jag hade förväntat mig pinsamma miljonärer i scarf och rosa lammullströjor men möttes av människor som brann för sitt arbete, som talade om skjortlängd och insydda kostymbyxor med en omtanke och kärlek som lät precis som min egen när jag talar om skrivande eller The Mission.

Jag fick en liten kopp kaffe och sedan startade den himmelska resan mot en specialsydd kostym. En ny värld öppnade sig, en värld med nålade kavajer, perfekt anpassade skjortärmar och vetskapen runt hur en näsduk ska vikas för att fullborda en kostym. Jag trivs med att vara novis i nya världar. Det är väldigt befriande att få tillträde till en värld i vilken man har så mycket att lära.

Modevärlden är på låtsas, men modevärlden är också i högsta grad på riktigt. Om jag vill att folk ska ta passion och min kärlek till Proust, Totti, Thåström eller skrivande på allvar, vill det till att även jag utan förakt och fördomar ser till andra människors hängivenhet. Man kan uttrycka sig på tusen sätt genom kläder. Alltså är kläder och mode kultur. Människor, nästan alla, blir berörda av kläder. I själva verket är det vad all god kultur strävar efter, detta att beröra människor.

Jag älskar när människor lägger ner sin själ och sitt hjärta i det de gör. Som när jag stod på den där pallen på Rose&Born och äntligen hade hängt av min klassrädsla vid en lyktstolpe ute på Grevgatan och lyssnade på expediten som med genial noggrannhet, med en sorts innerlig omsorg, diskuterade var någonstans knappen på skjortan ska sitta för att hamna rätt i förhållande till kostymen. Banala detaljer kanske ni tycker. Alls inte. Livets vackraste värden byggs alltid av människor som är varsam ma med omsorgen i detaljerna.

En man bör äga minst en kostym och en man bör bära denna kostym med stolthet. Att vara anständigt och fint klädd är inte heller en fråga om snobberi utan i högre grad om respekt för mina medmänniskor. Mode är inte bara yta och fåfänga, utan handlar i högsta grad om respekt, konst, värdighet, mod och kultur.