Bedragaren har inga vänner. Plötsligt står han ensam och förvirrad mitt i ljuset, som ett rådjur mitt på vägen i strålkastarljuset.
Den bedragna har all sympati på sin sida. När ett snedsteg står klart och tydligt i all sin smutsighet, i sin meningslösa iskyla, har en man ingenting kvar. Han står där med sina dumma brallor vid knäna. En otrogen man är det löjligaste som finns.
Han har förlorat allting och snart ska han upptäcka hur skoningslös ensamheten är en tisdag i den tillfälliga lägenheten högst upp i ett stenhus vid ett torg där snön gråter i gränderna och de uppradade flaskorna skallrar i otakt när tunnelbanan drar förbi över bron en liten bit bort.
Disciplinera din balle, man!
En enda tempohöjning i blodet, en enda värdelös pulserande lyckokänsla i mellangärdet kan rasera hela din värld. Allting av värde kommer ryckas ifrån dig. Din hustru, dina barn, ditt hus, din värdighet, din heder. En sak bör en man lära sig och det är att ta kontrollen över sitt kön. Vad är det för värdelösa män som låter en dinglande enögd muskel styra sina liv? Vilka patetiska ursäkter finns ännu kvar när man trampar i gruset och ber om förlåtelse efter att ha låtit en impuls på fyllan styra om hela livet?
Med det skrivet är det ändå läskigt att se med vilken iver alla nyfrälsta moralister trevar efter den första stenen. Människor som offentligt anser sig ha en högre moral än andra faller ofta tungt. Det finns tiotusen ton mörker strax utanför ljuskretsen. Där rör sig perversionerna. Dit vill man inte släppa in någon, inte ens sig själv. Men att vara medveten om sina slutna, mörka rum är alls inte samma sak som att faktiskt falla för frestelsen.
För en riktig man kan stå emot. En riktig man behöver inte söka bekräftelse genom att vara otrogen. Jag vet. För jag var en gång allt annat än en riktig man. Jag bedrog alla som kom mig nära. Jag har inga ursäkter för det. Min otrohet betydde ingenting för mig.Jag rörde mig i den yttersta ljuskretsen och svek varenda stackars sate som gjorde misstaget att tycka om mig lite grann. Det är länge sedan nu och jag ångrar inte de där åren eftersom de lärde det grundläggande i att vara människa. Se lite snett över din egen axel. Där står någon. Han eller hon älskar dig. Tänk dig noga för. Glöm heller aldrig att det visst går att förändra sig, bli bättre, lära sig av sina misstag.
Jag hade dessutom kvar mina vänner. Trots att jag svek också dem så stod de kvar när jag föll som en fura. Jag älskar dem för det. Jag försöker förtjäna deras kärlek numera. Jag tror också att vi genom livet kommer befinna oss på båda sidor av den där muren. Vi kommer att bedra och vi kommer att bli bedragna. Att bedra kan många gånger göra mer ont än att bli bedragen. Du är helt ensam. Du står på botten. Ditt självhat och ditt äckel känner inga gränser.
Din handling är inte brottslig men ändå behandlar alla dig som en kriminell. Då förtjänar du faktiskt all den kärlek du kan få. Så fungerar verkligt och innerligt tålamod. När du minst förtjänar det, är du som mest älskad. Glöm aldrig det. Förlåtelsens gåva är oändlig. Den sträcker sig längre än din hustrus hat och dina barns sorgsna ögon. Du överlever. Du kommer kunna se dig själv i spegeln en dag utan att vika ner din blick.
Men din manlighet kommer du få slita ont för att få tillbaka.
