Dagens utomhusspelningar ser lite annorlunda ut än vad de gjorde för tjugo år sedan.
Då var det 100% röj, en jävla fylla och någon gång till och med ett yxmord på spelplatsen. Skälet till denna redlösa fylla från start var att man inte fick ta med sig någonting in i parken och därför drog i sig hela "häxan" innan man gick in. Sen kom någon smart jävel på lösning. Picknick. Vi kör en mysig picknick på gräsmattan framför scenen.
In kommer de i horder med sina flätade korgar som dignar av läckerheter. Kycklingklubbor och potatissallad, en liten tupperwareburk med cocktailtomater och en termos med hemmagjord flädersaft. Men lyfter man bara det allra minsta på den rutiga duken så finner man verkligheten.
Där i botten av korgen ligger 7,5:orna på rad, termosen innehåller HB och det enda i matväg som bjuds är en påse salta pinnar. Det som först såg ut som en mysig familjeföreställning slutar alltså fortfarande i samma kaos som tidigare. Förhoppningsvis utan yxmord dock.
Själv tycker jag ruskigt illa om picknick. Förstår inte grejen. Varför skall man flytta ut maten och sitta på marken när man äter?
Någon gång per år händer det dock att jag tvingas ut. Typ Midsommarafton. Lolo preppar i veckor för en sån här picknick, full av entusiasm, och om jag inte satte mig rejält på tvären skulle vi antagligen klä oss i folkdräkt. Det bakas och saftas och det köps nya filtar och korgar. Förra året drog hon till K-Rauta och köpte en korg som innehöll samtliga utensilier för en lyckad picknick. Tycker vi om att dricka vin ur plastglas? Icke!
Ja, sedan bär det då iväg mot festplatsen. Vart vi än ser sitter det uppspelta familjer och knaprar på någon medhavd äggmacka och runt oss tågar ett spelmanslag med en överårig, fd sosseminister som tamburmajor. "Små grodorna små grodorna är lustiga att se."
Jag sitter i skräddarställning på vår nya fleecefilt, som jag för övrigt får stötar av hela tiden, och stirrar håglöst på skådespelet. Lolo försöker locka med någon wrap som hon nogsamt paketerat i folie men jag är sur. Jävligt sur.
Några brödsmulor har lockat till sig en armé av myror och flädersaften drar till sig alltfler getingar.
Jag är rädd för getingar. Studsar upp från filten och fäktar skräckslaget med båda armarna. Ungefär samtidigt kommer regnet. Först små försiktiga droppar men ganska snart tilltar dropparna och blir till ett ösregn. Alla rafsar ihop sina filtar och flyr in under något tak eller paraply, alla utom sossetanten som till synes oberörd försöker piska upp stämningen med en "raket".
Till slut ger Lolo upp. Inser att vår picknick inte kommer att bli trevlig. Slokande vandrar vi bort till parkeringen där bilen väntar. Kalla, blöta och hungriga ger vi oss iväg hemåt. Då avtar regnet. Solen tittar fram och som den spontana och härliga pappa jag är föreslår jag att vi trots allt skall avsluta vår trevliga picknick. Vi stannar till på en parkeringsficka vid vägkanten och dukar upp vår korg.
I bakluckan ligger, sedan förra årets midsommarpicknick, ett litet campingbord och några stolar. Vi sitter där och mumsar på våra wraps och vinkar glatt till bilarna som kör förbi. Och ni som alltid undrat vad det är för idioter som sitter och picknickar utmed vägkanten. Nu vet ni. Det är jag.
