Vi behöver förändring sa Obama och fick väljarnas förtroende som USAs president. Han ingav människor hopp om framtiden trots ekonomisk kris och rekordstor arbetslöshet.
I går inleddes den svenska valrörelsen med partiledardebatt i riksdagen. Jag fick inget hopp och ingen känsla av förändring, tvärtom fick vi som såg debatten höra den gamla vanliga partipolitiska trätan. Jag förstår att valrörelsen kommer att handla om skatter, om bidrag och om jobben. Precis som vanligt alltså.
Debatten var jämn och förutsägbar, men understundom väldigt rolig och sarkastisk. Jag gillar det! Mona Sahlin fick in en femetta på Fredrik Reinfeld när han upprört frågade henne utifrån de rödgrönas politik om vad arbetslinjen egentligen är. Sahlin var rapp i svaret; Jag förstår att du frågar, det har du uppenbarligen ingen aning om.

De rödgrönas styrka är att de talar till den lilla människan. Till de som inte har fått så stora skattesänkningar, de som är sjuka och arbetslösa och som lever genom trygghetsförsäkringarna. De som är svårt sjuka får dessutom en garanti på att det inte blir något generellt stopp på sjukförsäkringen utan att det går att få vara sjuk och få ersättning för det.
Det är lätt att förstå att Mona Sahlin och hennes samarbetspartier har stöd i väljarkåren just nu. Reinfeldts mekaniska upprepande om att ingen ska leva på bidrag är en orealistisk dröm.
Än värre blir det när han överlåter ansvaret på de sjuka och arbetslösa.

Men det rödgröna alternativet har några svaga punkter också. Ekonomin är en. Alliansen har varit lyckosam i sin kritik om att de lovar allt åt alla. Göran Persson hade på sin tid en fast hand över Sveriges finanser och det har inte riktigt Mona Sahlin. Hon måste arbeta på sin ekonomiska trovärdighet.
Det rödgröna är ändå på gång, de har större trovärdighet och större samkänsla åtminstone om vi ska tro opinionsundersökningarna. Alliansen däremot har just nu två rejäla sänken - centern och kristdemokraterna. Det räcker med att ett parti inte klarar riksdagsspärren för att regeringsunderlaget ska rämna.
Valrörelsen har börjat, den blir tuff, jämn och långdragen.
Det block som segrar till slut vinner på trovärdighet för sin statsministerkandidat.