Besvärliga människor skyfflas ofta undan i vårt samhälle!
Det blir så när politiker eller tjänstemän inte har några andra lösningar.
Långtidsarbetslösa blir förtidspensioner eller hamnar i fas tre utan några större möjligheter att påverka sin situation.
Sjuka blir utförsäkrade.
Barn som inte hänger med i skolan riskerar att stämplas som utvecklingsstörda och hamna i särskola.

Skolinspektionen fann stora brister i alla de granskade kommuner.
Att på felaktiga grunder placeras i en särskola kan får livsavgörande konsekvenser för ett barn eftersom särskolan inte ger samma möjligheter till utbildning och arbete.
Det blir personliga tragedier, knäckta ungar som förlorar sin självkänsla.
Dessutom är det kränkande att behandlas som till exempel Petter Dahlqvist som sattes i särskola för att han hade talsvårigheter och svårt att läsa.
Han hade svår dyslexi, men var inte utvecklingsstörd.
Han förlorade tre år av sitt liv innan han fick upprättelse och fick återgå till den skolform han hade rätt till.
Petter är långt ifrån den enda som drabbats av detta.

Det positiva i eländet är att regeringen tycks ta problemen på allvar.
Jan Björklund har krävt skärpta regler och att elever med andra diagnoser inte ska skrivas in i särskolan för att de upplevs som problematiska.
Det är också bra om föräldrarna får större inflytande över besluten så att de inte är maktlösa när rektorer bestämmer att deras barn ska förflyttas.
Rättssäker-heten måste ha företräde, det handlar trots allt om beslut som påverkar unga människors möjligheter till resten av sitt liv.