I skolan blir klasskillnaderna tydliga.Barnen är en spegel av det samhälle vi lever i och många blottar sina familjers förutsättningar. "Vi kollar vad våra klasskompisar har för kläder, då vet vi hur mycket pengar föräldrarna har", sa en flicka i lokaltidningen hemma.
Märkeskläder har blivit en möjlighet att bli populär och accepterad i skolan. Det handlari nte bara om ett par häftiga jeans eller de senaste gympaskorna, det handlar också om stil. Punkarna har sin stil, hiphopparna har sin och kläderna är dyra oavsett om de är tajta eller jättelöst hängande.
Det här innebär också att kraven på dyra och rätta kläder kryper allt lägre ner i åldrarna. En mamma klagade på nätet över att hennes sjuåring tjatade om de dyra kläderna och skrev uppgivet, att "jag har inte råd".
På de ungas snacksajter finns också rop på hjälp. Isabelle skriver: "I min skola har alla jeans som kostar 1300 kronor och tröjor som är så dyra att hela barnbidraget ryker."

Debatten om hur eleverna klär sig i skolan har pågått länge, men handlar egentligen inte om märkeskläder utan om vårt förhållande till prylsamhället. Vi har ju förändrats på gott och på ont. Vi har lämnat folkhemmet där kollektivet var ett bärande ideal. Alla antogs ha samma behov, vi satsade på stora enheter och föräldrarna köpte sina kläder på postorder. Det var billigt och rationellt.
Idag lever vi i ett konsumtionssamhälle, där individen är i centrum och den sociala identiteten finns i vårt sätt att konsumera. Alltså precis som skolbarnen vittnar om, du är accepterad om du har rätt kläder.

Det finns en konsumtionsnorm att följa för att vara"rätt". Det gäller inte bara att ha en bil utan rätt bil, gärna en miljöklassad, inte bara en dator utan helst den mest avancerade.
Socionomen Torbjörn Hjort hävdar att detta är en socialt nödvändig konsumtion. Vad vi handlar har en symbolisk innebörd för vilka vi är och hur vi uppfattas.
Det är skam att stämplas som fattig och en skam att avvika för mycket från andra. Det innebär att människor med dålig ekonomi ställs inför stora svårigheter. Ofta kan de inte konsumera eller också måste de handla varorna till dyrare pris.
Har du dålig ekonomi kan det vara för dyrt att köpa storpack som ger lägre priser och svårt att nyttja reor. Många känner sig dessutom tvingade att låna till konsumtion. Kanske av rädsla för att avvika för mycket från normen.

I prylsamhället tar inte politikerna fattigdomen på allvar. De har inte gjort någon analys av samhället och lånar du till konsumtion får du skylla dig själv.
Avviker du från "normen" är du ändå inte fattig för du svälter inte.