Nu har regeringen och Cristina Husmark Pehrsson backat på ett litet område när det gäller sjukförsäkringen.
Svårt cancersjuka människor är kanske inte fullt arbetsföra, menar ministern och sedan skyller hon Försäkringskassans tjänstemän för att vara regelryttare.
Ni ska inte tolka reglerna bokstavligt, var hennes budskap.
Jag får dålig smaki munnen. Betänk att den statliga sektorn är en organisation där ekonomistyrningsprinciper och uppföljningsrutiner är det viktigaste arbetsmomentet. Du klättrar på karriärstegen om du fyller i blanketterna väl. Det är endast så som chefen-som-vet-bäst och som sitter i toppen på försäkringskassan har kontroll över sina dryga 16 000 medarbetare.
Så Morgan Forsström som är MS-sjuk och Knut-Erik Moen som är reumatiker har all anledning att vara oroliga. Regeringens besked är inget fribrev till alla svårt sjuka människor. De ger endast några få lugn och ro en tid. Precis som tidigare bestämmer försäkringskassan vilka som är delyckliga.
Trygghetssystemen är en katastrof. De fungerar inte! Är du beroende av dem hamnar du lätt i en total maktlöshet där det är omöjligt att påverka sin egen vardag. Det är därför drabbade människor gråter avdesperationi media. De hamnar i tjänstemännens klor.
Alla förutsätts ha samma behov och samma villkor och reglerna är till för att följas.
Skulle en tjänsteman på försäkringskassan hävda att du är en älg, då är du en älg, oavsett vilka motargument du har.
Det är precis lika dumt och osannolikt som när en försäkringskassetjänsteman hävdar att du är arbetsför och tillgänglig för hela arbetsmarknaden trots att du är svårt sjuk i cancer.
Försäkringskassan var den första av myndigheterna som totalt havererade. Andra står på tur. Felet är inte försäkringskassans, det ärpolitikernas! Dennaregering är ansvarig, liksom den förra socialdemokratiska regeringen.
Statens nya organisation som bygger på stora regioner och centralisering drabbar denenskilda människan.
Statens krav på lönsamhet och mindre utgifter i trygghetssystemen drabbar också denenskilda människan.
En del som är beroende av systemen kan politikerna bara vifta bort somfuskare, andra- de svårt sjuka som specialistläkare tar strid för - är det svårare att nonchalera.
Är det på något område somSverige behöver en nationellsamling så är det när det gäller sammanbrotteti trygghetssystemen.