Maktlösheten har många ansikten. Ett är Tommys som varit sjukskriven till och från sedan 1991 och som har haft 80 olika handläggare på försäkringskassan. Han är en sådan där människa som har ramlat mellan stolarna, en sådan som vi får offra om vi ska tro Fredrik Reinfeldt. ”Jag har inget människovärde”, säger Tommy.
Vi har Pernilla som vi skriver om i Expressen i dag. Hon råkade bli sjuk, hon kunde inte använda sin ena arm och det är svårt att jobba då när man är frisör. Men på försäkringskassan trodde de inte på henne. En expertläkare som hon aldrig har träffat säger att hon är fullt arbetsför, så hon blev aldrig sjukskriven. A-kassan säger att hon inte är berättigad till ersättning eftersom hon inte har styrkt att hon är sjuk. De som har bestämt om hur hon mår och vilken ekonomi hon ska ha får hon inte träffa. De är hemliga, de sitter i slutna rum utan protokoll och bestämmer om du är inne eller ute i samhället. Staten har gjort dem så maktfullkomliga att de inte behöver prata med de människor som de krossar.

Pernillas historia är inte ovanlig. Det sägs att vi lever i ett rättssamhälle men det gäller förstås inte alla.
Bestämmer sig försäkringskassans handläggare för att de inte tror på dig har du ungefär lika stor trovärdighet som en misstänkt terrorist på Guantánamo. Du kan ha många läkarintyg från specialister som styrker din sjukdom. Men försäkringskassans anonyme medicinske rådgivare som du inte får träffa kan ändå avslå din ansökan med standardformuleringen: ”Ej medicinskt styrkt”.
Då hamnar du i landet Ingenstans. Då är du är socialt isolerad, du har ingen identitet.
Maktlöshet fungerar nämligen så och väldigt ofta leder den till depression. Det är ju närmast självklart! Att inte bli trodd, att komma efter med hyran, att inte ha råd att betala räkningarna.

Att bli hänvisad till socialen, till biståndsavdelningen där du inte får äga någonting, där du får avdrag på ersättningen om du lyckas få ett litet tillskott. Där du sägs leva i ett välfärdsland men i själva verket har blivit fånge i ett system som knäcker de flesta människors självkänsla.
”Vad är en människa värd?” skrev Jan Fridegård. ”Inte ens en fluglort” blev hans svar.
Han formulerade orden när han skulle beskriva arbetarnas sociala misär i början av förra seklet. Det har gått ett århundrade och ändå har just ingenting hänt för de som inte är fina nog att platsa i etablissemanget.

DISKUTERA ALLT OM SJUKREGLERNA HÄR!