2010 blir utförsäkringens år. 16 000 långtidssjuka svenskar - de flesta kvinnor - lämnar sjukförsäkringen den 1 januari.
Under året förlorar totalt 54 000 sin sjukpeng eller sjukersättning, i snitt 1038 personer i veckan.
Många kommer att tvingas söka socialbidrag.
En av tre kommer att bli sjukskrivna igen enligt försäkringskassans prognos.
Expressen startar i dag en artikelserie om människorna bakom siffrorna.
Lagom till jul utförsäkras 16 000 svenskar – och det är uppenbart att försäkringskassan har havererat.
Efter onsdagens riksdagsdebatt och beslut insåg jag att det är inte bara är försäkringskassan som har havererat utan också politiken. Hur kan regeringen fatta beslut om det tredje steget i rehabiliteringskedjan när både det första och andra steget så påtagligt har visat att det inte fungerar? Finns det inga riksdagsledamöter i allianspartierna som har civilkurage nog och vågar opponera sig mot dåliga beslut?
Uppenbarligen inte, trots att det är politiker som bör ha kontakt med människor, politiker som läser tidningar och ser på tv och som åtminstone har grannar att prata med. Maktlösa människor finns överallt i samhället och ansvariga politiker kan inte ha undgått att förstå att det är stora problem med den nya sjukförsäkringen.
Men alliansens politiker gömmer sig bakom Fredrik Reinfeldt som hävdar att lite svinn måste vi ta, också när det gäller sjuka människor. ”Människor kommer i kläm.” Han menar att det är ofrånkomligt att några rasar mellan stolarna. Det är ett uttalande en statsminister inte borde göra. Oavsett hur tuff verkligheten är och hur svårt det kan vara att hjälpa varje drabbad så bör målsättningen ändå vara, för en svensk statsminister, att välfärdsstaten är till för alla.
Politikens haveri ser jag också i oppositionens argument. Vänsteralliansen har rätt i att det är dags för eftertanke, att ta ett steg tillbaka. Men inte heller de har någon lösning på de utförsäkrades problem. Mer bidrag räddar inte ett sjunkande skepp. Sjukskriva och arbetslösa måste få chans till jobb som passar dem. Trygghetsförsäkringarna har fått så stora revor att de som bäst behöver dem förtrycks, kuvas och utsätts för maktövergrepp. Du är inte värd någonting som människa när du hamnar i systemet, du har ingen talan och ingen rättighet. Vad är det för trygghet?
Hela välfärdssystemet är i stora behov av en strukturomvandling, men inte något parti har förmågan att se det. Istället ägnar sig de båda blocken åt att angripa varandra i en helt meningslös träta. Vänsterblocket slår sig för bröstet som systembyggare, detta har vi skapat och folk ska ha bidrag. Högeralliansen ser ofta systemfelen men är helt förblindade av sitt ideologiska mantra att få ner kostnaderna för den offentliga sektorn – resultatet blir att de övervältrar ansvar och problem på den enskilde individen. Går inte det stämplas folk som fuskare.
Någon jävla ordning bör det vara i svensk politik. Riksdagspartierna kanske inte förmår att lösa problemen och därför lägger de ner så mycket tid på skälla på varandra.
I så fall behövs det verkligen nya partier och framför allt nya politiker i riksdagen. Och de som redan sitter där kan börja med att läsa Expressens artikelserie som börjar i dag. Den handlar om just dem som rasat mellan stolarna.
