Stackars ungar!
Det är det enda jag förmår att säga efter att ha följt Expressens artikelserie om stressade barn. Jag undrar om det finns något mellanbarn? En unge som inte tränar sex dagar i veckan eller som inte sitter framför tv:n eller datorn hela kvällarna.
Mellanungen jag söker är barn som har föräldrar som har tid med dem. Även om föräldrar skjutsar barnen fem dagar i veckan till olika aktiviteter, så umgås de ju inte med barnen. På sin höjd hinner de leverera ett antal pressade frågor: Var det bra i skolan, kunde du läxan, åt du ordentligt till lunch? Och när barnet väl kommer hem på kvällen är de trötta efter alla aktiviteter. De kanske har läxor att göra också, sedan måste de sova för att orka med skolan. En skola som ställer allt större krav.
Många föräldrar, även om de önskar sina barn det bästa i världen, övervakar sina barn istället för att kommunicera med dem.
De nöjer sig inte med att barnet umgås i klassen och på fritids och där är en del i ett kollektiv. Kanske är barnen redan trötta när fritids är slut, men föräldrarna vill ha mer för sina barn, fullspäckade agendor, mobiltelefoner och datorer - ungar som precis som sina föräldrar är uppkopplade dygnet runt.
Sedan har vi ju motpolerna, de föräldrar som lämnar ungarna åt sitt öde framför datorn och tv:n. Dessa är inte så mycket bättre än de hyperaktiva. De umgås inte heller med barnen. De glömmer nästan bort dem. "Gustav klockan är tio, nu har du suttit framför datorn hela kvällen, gå och lägg dig!"
Oavsett om barnen har spelat innebandy eller deltagit i dataspelet World of Warcraft så är det en skoldag dagen därpå. En skola som är oerhört krävande. Lärarna vill ha ungarna i undervisningsbart skick. Utsövda, mätta och alerta. Det är inte alla barn i dag. Krav har också rests från lärarhåll på att skolan ska börja senare på måndagar, för att barnen är så trötta.
På fredag går Kalle hem från skolan, sönderstressad av korta raster, många läxor, massor att komma ihåg, oändligt mycket att släpa med sig och så förstås alla prestationskrav. Skolan gör också ungarna stressade. Det är viktigt att komma ihåg det. Kalle har ont i magen på söndag kväll eftersom han vet vad veckan kommer att innebära. Psykologerna säger att det inte är konstigt att eleverna har koncentrationssvårigheter.
Stackars ungar! Vem tänker på barnen? Vem frågar barnen vad de vill? Tänk om skolan var utformad efter barnens bästa, inte efter utbildningsministerns eller lärarnas.
Mellanbarnet, den där ungen som har föräldrar som ser barnet, visst finns de. Men dessa ungar gör inte så mycket väsen av sig. De har föräldrar som har tid med dem och kanske säger de ibland att det är okej att ha lite tråkigt också! Att inte göra någonting.
