Jag uppgav ett spontant glädjetjut när jag hörde Mona Sahlins tal i Nacka. Det kom när hon talade om barnen som lever i fattigdom i Sverige. Äntligen en politiker som också säger något om den svenska misären.
Även om jag inte kunde spåra några lösningar i talet så synliggjorde hon de utsatta barnen. Det är alltid en början.
Visst talade Mona Sahlin om en bättre välfärd. Om skola, barn-omsorg och betydelsen av den offentliga sektorn för kvinnor och för jämställdhet. "Inget har så dramatiskt ökat kvinnors frihet som utbyggnaden av välfärden. Inget kan så dramatiskt ta bort den friheten igen som välfärdens reträtt", slog hon fast.
Det är med andra ord klassisk socialdemokratisk retorik, men för att vinna trovärdighet krävs det betydligt mer. Det gäller att se verkligheten.
Kvinnorna fick jobb inom den offentliga sektorn, men de blev statliga pigor. Kommunals kvinnor har i alla år stått längst ner på klasstrappan. De har låga löner och utslitande jobb. Det är inte jämställdhet och det är heller inget att vara stolt över som sosse.
Det är tjänstesektorn som skapar både jobb och tillväxt numera och klassiska lågavlönade kvinnoyrken måste uppvärderas. Det måste Mona Sahlin fundera på.
Fattigdomen bland ensamstående föräldrar löser vi heller inte med mer underhållsstöd. Det skapar bara nya regler och ett ännu större beroende hos de utsatta av tjänstemän och byråkrati. Vi måste komma ifrån välfärdssystemens fängelse. De borde Mona Sahlin också fundera över.

Hon hade så mycket vackra ord i sitt tal.
- Lika lön för lika arbete, bort med ofrivillig deltidsarbetslöshet, utbildning och delat ansvar för barnen.
Det är lätt att instämma i parollerna, men hur ska det gå till och vad betyder det egentligen?
Det räcker inte med att höja skatterna, eftersom skattepengarna försvinner i ett stort svart hål och till stor del slukas av den byråkratiska överbyggnaden. Det krävs nytänkande i politiken.

Det är inte längre bara Alliansen som är motståndare. Vore det så skulle en valseger vara lite enklare.
Men nya partier har kommit in på banan. Piratpartiet lockar ungdomar med sin kamp för demokrati, inflytande och integritet på nätet. Sverigedemokraterna vågar tala om de besvärliga frågorna och uppmuntrar fördomar och populism.
Det möter Socialdemokraterna med att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns.
I nästan varje kommun finns ett uppstickar-parti som har tröttnat på ett trött partietablissemang oavsett färg.
Lägg till den självständiga, kritiskt tänkande människan som kräver mer av politikerna.
Mona Sahlin är en duktig talare, men hon måste också se att dagens samhälle kräver nya lösningar. Det krävs mer än att bara byta regering!