Jan Björklund är en politiker som väcker känslor. Antingen gillar man honom eller också inte. För mig är Jan Björklund bra, han har förmågan att få mig att vakna till och bli rent ut sagt förbannad. I den bemärkelsen är han en oerhörtskicklig politiker. Han säger själv att han ville bli folkpartiledare därför att Sverige har förmågan att återta rollen som en av världens framgångsrikaste nationer. Det är skolan förstås som han lyfter fram som ett verktyg för att nåden åtråvärda positionen. En skola i världsklass. Han är uppslukad av skolan ochvad han än snackar om så slutar det alltid i skolan. Jan Björklund har en hatkärlek till skolan. Maria Wetterstrand har sagt att han älskar skolan men gillar inte eleverna och det ligger mycket i det. När Jan Björklund analyserar skolans problem är det alltid eleverna som bär ansvaret för eländet.
Jan Björklund brukar slå fast att vi har världens sämsta skola. De största ordningsproblem så som skolk och mobbing, den värsta skadegörelsen och de värsta språkbruken. Lösningen som Björklund förordar är mer ordning och reda, kvarsittning och att helt enkelt flytta bråkiga elever.
De viktigaste åtgärderna han själv uträttat som skolminister anser han vara att skolan återigen fått nationella prov i läsning, skrivning och räkning. Han har utlovat en garanti för grundskolan i att läsa-skriva-räkna. Därtill kommer förstås betygen. "Flumskolan" som Björklund gärna kallar den tidigare skolundervisningen som gick ut på att eleverna själva sökte kunskap är med andra ord snart död och begraven. Skolministern ersätter den med "banka-in-kunskapen-och-rabbla-årtalen-skolan".
Jag funderar över om Jan Björklund är det yttersta tecknet på liberalismens kris. Den klassiska liberalismen hävdade att människor har rätt att tänka, agera ochhandla fritt förutsatt att det inte innebär att de använder tvång mot andra. Jan Björklunds skolpolitik är liberalismens absoluta motsats. Men det är inte särskilt lätt för stackars folkpartiet att vara liberaler när alla andra partier har blivit det.
Dessutom i en tid när samhället blir alltmer individualistiskt, bygger på kunskap och där hjärnan är det bästa kapitalet inför framtiden. Hur ska en gammal folkpartist hävda sig då? Kanske att göra som Jan Björklund - anta en motsatt strategi. Är det inte lite militärstrategiskt tänkande, officer som han är.
Men Jan Björklund är ute på tunn is. I Almedalen i kväll talar han om ungdomsarbetslösheten vilket givetvis för honom också bottnar i skolan och deslöa eleverna. Skulle inte Sverige kvala in till VM i fotboll är det säkert också skolans fel i Björklunds värld. Folkpartiet skulle nog må bättre om partiledaren hade förmågan att vidga sina vyer och tala om någonting annat än skolan.
