Det är oerhört bra att barnfattig­domen i landet har kommit upp på den politiska agendan. Alla partier talar nu om problemen. Men frågan jag måste ställa mig är ändå om politikerna förstår hur allvarlig situationen är. De lösningar som förs fram på debattsidor och bloggar är nämligen ofta de gamla vanliga vackert broderade politiska flosklerna. Ingen ska vara fattig, barnomsorgen ska fungera, föräldrarna ska ha ett jobb, alla ska ha samma livschanser. Så den där lilla extra kryddan, vi ska hjälpa de fattiga barnen, vi ska ge dem framtidstro!
Det är svårt för den lilla mä­nniskan att tränga igenom de politiska ­flosklerna. Fattigdomen är inget nytt fenomen, den har alltid ­funnits. ­Problemet är bara att vi inte vill se den. Jag fick ett mejl i dag från Yvonne som själv levt i barnfattigdom, då när folkhemmet började ta form. Hon fick gå barfota till skolan, hon fick skolka på alla idrottsdagar då det krävdes skridskor eller skidor. De hade inte mat hemma så hon var evigt tacksam även över den äckliga skolmaten. Yvonne var undernärd i ett välfärdsland som talade om rättvisa, solidaritet och att alla hade lika värde.

Snacket går igen än i dag och likaså bilden av politikern som den ­räddande ängeln. Men allvarligt talat bryr ni er efter att ni har avverkat fem minuter i Rapport?
Vi har skrivit flera artiklar om ­fattiga barn. Vi har berättat om ­föräldrarna och barnens situation, vi har ­berättat om utsatta människor med få ­möjligheter att förändra sin egen situation. Vi har berättat om maktlöshet och framför allt om bristen på framtidstro. Många ­brukar säga att massmedia är bra på att påverka politiken. Men när det gäller de fattiga barnens situation tycks vi gå bet. De familjer vi har följt har inte fått någon bättre situation, ingen mer hjälp utan de är lika utsatta som tidigare. Antalet fattiga barn har dessutom ökat, det kunde Rädda Barnens rapport visa. På område efter område försämras utsatta familjers situation.

Så vad har hänt förutom de politiska flosklerna om allas rätt till en bra barndom, en mjukglass och lite framtidstro?
Jag återkommer till Yvonne, hon skrev att den enda minnesvärda jul hon haft var "när Expressens lastbil kom med julkorgar till fattiga familjer." Där är vi igen, men nu är det kyrkan som delar ut mat.