Burka eller inte burka, är frågan på högsta politiska nivå inför valrörelsen. Det är folkpartiet och Jan Björklund som lyfter frågan om tydligare regler för skolan trots att alliansen redan är överens om att det inte behövs någon ny lagstiftning.
Redan i dag finns möjligheter för rektorer att förbjuda burkan, några har redan gjort det, så med andra ord luktar det valpopulism.
Jag tycker heller inte att burkan är ett modernt plagg och under skynket finns ett stort mått av kvinnoförtryck.
I Sverige har vi religionsfrihet och det måste betyda kvinnas rätt att slippa bära burka, kvinnas rätt att bära sjal och framför allt kvinnans rätt att välja själv.
I burkornas rike är det män som bestämmer och kvinnor som i generationer har rättat sig efter maktetablissemangets synsätt. Burkan är ofta mer tradition än kvinnans eget val. Men trots det är det knappast burkan som är problemet. Det är fundamentalister som använder religionen att förtrycka kvinnor som vi bör göra någonting åt. Åtminstone de som huserar i Sverige.
Kvinnoförtryck är inte tillåtet i vårt land, men vi låter det ändå ske utan att ingripa.
Inte ens feministerna som annars är så färgstarka och kräver kvinnors rätt hjälper de förtryckta invandrarkvinnorna som slås ner av religionen. Det är mest medelklasstanternas frigörelse som de bryr sig om.
Jag börjar fråga mig varför, vad är vi rädda för?
Jag träffade några gymnasietjejer, alla svenska men några med rötterna i fundamentalistiska islam. Flickorna var livrädda inför sommarlovet. Livrädda att bli hemskickade och bortgifta. De visste inte någon som kunde hjälpa dem.
Hederskulturen finns i Sverige, varje dag förtrycks kvinnor och det heller inte ovanligt med mord och självmord. Men det är förtryckarna vi värnar. De är synd om de här männen sa en präst i Uppsala när han talade om mordet på Fadime och vad en staty av henne skulle ställa till med.
Männen är analfabeter, de kan inte språket och de är i en främmande kultur. Det är alltså männen som förtrycker vi ska tänka på.
Burkan är ett verktyg för förtryck, men försvinner den finns ändå förtryckarna kvar. Det politiska etablissemanget tiger. Religionsfriheten finns på papperet men inte verkligheten.
Kvinnans frihet är en fras utan betydelse. Vi tassar försiktigt fram och skyller alla problem på Sverigedemokraterna.
Kvinnoförtryck, misslyckad integrationspolitik och allt annat elände försvinner säkert om de politiska riksdagspartierna vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna. Tror ni inte det?
