Liza Marklund: Rövarkulturen upphöjd till norm
Att det finns giriga människor, det vet vi. Sådana som gör det mest otänkbara för att komma över en hacka (Röda korset-chefen som nu har åtalats misstänkt för att ha stulit nödställda barns pengar, till exempel).
Något som är svårare att begripa är hur hela rövarkulturer kan uppstå.
Situationer där massor med människor gemensamt kommit överens om att stjäla av andra, och sedan skyller ifrån sig samtidigt som man hävdar att man handlat rätt och riktigt.
Ett sådant scenario utspelar sig just nu i Kenya i Östafrika.
År 2003 införde den kenyanska regeringen gratis utbildning för alla barn i hela landet, ett initiativ som gav ryggdunkningar från hela världen. Både FN och Världsbanken gick in och stöttade projektet ekonomiskt.
Kostnaden för att hålla ett barn i grundskolan i Kenya uppgår till 1020 shilling per läsår. Det är ungefär 100 svenska kronor. Det är således inga jättepengar vi talar om, men de har ändå gjort en markant skillnad.
I sju år har dessa skolpengar strömmat ut till skolor runt om i hela landet. Flera barn går i skolan i dag, inte minst flickorna, vilket är otroligt betydelsefullt i ett längre perspektiv.
Men så, före jul, sprack bubblan.
Enligt den kenyanska dagstidningen Nairobi Star har 5,5 miljarder shilling (cirka 5,5 miljoner kronor) försnillats ur skolsystemet under de här sju åren. Andra medier talar om större summor, uppemot det dubbla.
Massor av människor, från utbildningsministern ner till enskilda studierektorer, utpekas som skyldiga till svindeln. Bland annat har man stulit 1,3 miljarder shilling som var avsedda för skolböcker. Strax före jul hade 26 personer avskedats till följd av skandalen.
Jag läste om detta på ett dammigt trottoarcafé i Nairobi i julas, och jag var tvungen att lägga ifrån mig tidningen för att tänka.
Hur kan människor som är ansvariga för barns utbildning och välfärd missbruka sin makt och sina befogenheter på ett sådant orimligt vis? Hur är det möjligt? Hur rättfärdigar de sig inför sig själva?
Min enda slutsats är att de måste tycka att de gör rätt: Att pengarna är deras. Att de har förtjänat dem.
I sju år har de kunnat skära mellan lite, nagga lönsamheten i kanten, stoppa i egen ficka. Alla gjorde det ju, så då måste det ju vara okej? Eller hur?
Med fattigdomen som en allestädes närvarande slagskugga över hela landet finns det faktiskt skäl att förstå. Rövarkulturen går inte att förlåta, men väl att begripa.
Så, för någon vecka sedan, kom jag tillbaka till Europa - och det första jag läste är att svenska bankdirektörer höjer sina bonusar till rekordhöga nivåer.
SEB har avsatt pengar till bonusar som är större än bankens hela vinst för år 2009. Aktieägarna riskerar att bli utan utdelning och hela företaget kan alltså gå med förlust - men pengar till bonusar, det har man stoppat undan.
På delstatliga Nordea planerar man, enligt E24, att betala ut mer pengar i bonus än någonsin tidigare - trots att man fick fem miljarder kronor i nyemission av staten så sent som i våras.
Hur tänker bankmänniskorna? Hur kan de sig själva i spegeln?
Hundratusentals människor har förlorat sina jobb. Vanliga arbetare har sänkt sina löner. Alla tillsammans har vi betalat miljarders miljarder för att bankdirektörernas giriga och misskötta företag inte ska gå i konkurs.
Och hur tackar de oss?
Jo, de skor sig lite extra.
Någonstans måste de ju tycka att de gör rätt. Att pengarna är deras. Förmodligen inbillar de sig att de faktiskt har förtjänat dem.
Rövarkulturen är upphöjd till norm och föredöme.
För mig är detta ännu mer obegripligt än stölderna ur det kenyanska utbildnings- systemet.
Humanare förslag
Högerregeringens stupstock i sjukförsäkringen är fullkomligt omänsklig. Att låta de svagaste och mest utsatta betala skattesänkningar för sådana som mig är helt, ja, sjukt. De rödgrönas förslag till nya regler för sjukförsäkringen som presenterades i veckan känns fortfarande ofärdigt, men det är åtminstone humant.
Vettigt om vikten
Inga bantningsmetoder fungerar. Tvärtom. I själva verket lär de hjärnan ett felaktigt belöningssystem. 95- 98 procent av våra matval är omedvetna, och dem kan man inte styra med en bantningsmetod. Det sa hjärnprofessorn Martin Ingvar i SVT i onsdags morse. Han har skrivit boken "Hjärnkoll på vikten", vilket verkar vara det vettigaste i den genren som skrivits på länge.
E85-myten död
Så avlivades myten om den miljövänliga etanolen. Professor Sören Wibes rapport "Etanolens koldioxideffekter" visade att både diesel och snåla bensinbilar är bättre för miljön än etanolbilar. Jag har alltid tyckt det varit lite märkligt att vi ska tanka våra bilar med tredje världens mat.
Av Liza Marklund
liza.marklund@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan