Tidigare i veckan skrev 70 ”musiker” och ”kreatörer” en debattartikel här i Expressen där de vurmade för ”fildelning”.
De vill att allting på internet ska vara ”fritt” – alltså gratis. De kräver att ha rätt att ladda ner musik, filmer, böcker, dataspel och allting annat som finns tillgängligt online.
Alla som inte delar deras åsikt kallade de ”bakåtsträvande teknikfientliga krafter”. Själva står de för ”rättssäkerhet och personlig integritet”.
Samtliga ”kreatörer” hade någon koppling till Piratpartiet, för det är sådana de vill se sig: som cybervärldens frihetstörstande pirater som vill att alla ska dela lika.
Jag har tittat närmare på vad de här 70 ”kreatörerna” egentligen vill.
Jag har granskat deras tre huvudargument för att se om de håller.

4 Argument nr 1:
”Alla som kämpar emot fildelning allierar sig med bakåtsträvande teknikfientliga krafter”.
Fakta: Jag kämpar inte mot fildelning, tvärtom. Jag älskar att ladda ner grejer från nätet, jag gör det varje dag. Jag tycker internet är den bästa uppfinningen sedan människan reste sig upp på två ben.
Det jag kämpar emot är stölder och tjuveri på nätet.
Skillnaden mellan mig och Piratpartiet är att jag betalar för mig. Jag stjäl inte andras musik, filmer eller dataspel.
Men se det är där skon klämmer.
Piraterna vill inte betala.
De vill stjäla.
De låtsas vara frihetssträvande kreatörer, när de i själva verket bara är simpla tjuvar.

4 Argument nr 2:
”Min privata kommunikation sker från mitt hem, bakom stängd dörr. Jag har rätt till min integritet.”
Fakta: Ett brott är ett brott, oavsett var det begås. Att nättjuvarna sitter hemma och stjäl förändrar inte den saken.
Nu är ”kreatörerna” ursinniga för att regeringens utredare Cecilia Renfors föreslår att kontrollen på internet ska öka – fast egentligen borde det vara jag som är arg.
Det är inte jag som stjäl, men jag kommer också att drabbas av kontrollen – trots att jag inte förtjänat den.
Nättjuvarna är inte arga för att deras ”personliga integritet” är hotad.
De är skitsura för att de måste börja betala för sig.

4 Argument nr 3:
”Vi avstår rätten att förfoga över våra verk, hellre än att ha drakoniska lagar som krävs för att garantera den rätten.”
Fakta: Jag känner inte igen ett enda namn av de 70 ”musiker” och ”kreatörer” som skrivit under artikeln. De kan ju vara väldigt begåvade, men särskilt kommersiellt framgångsrika lär de knappast vara.
Det är ingen större bedrift att avstå från något som ingen ändå är intresserad av att köpa.

Några stilla undringar:
Först: Varför ska internet vara en frizon där man får bete sig hur som helst, utan att någon har rätt att ingripa? Det får man ju inte göra IRL (in real life).
Att ladda ner en film, bok eller skiva utan att betala är exakt samma sak som att gå in i en videobutik eller bokhandel och stjäla den. Skivbutiker har stöldlarm – varför ska inte nätet få ha det?
Sedan: Jag tror inte särskilt många av de 70 ”kreatörerna” har gått ut och stulit sin dator. Inte heller tror jag att de tjuvtankar el från grannen eller snikar in på andras trådlösa nätverk för att komma åt en gratis internetuppkoppling.
Jag tror, kort sagt, att ”kreatörerna” betalar för allting annat i samband med sin kulturkonsumtion.
Så varför ska innehållet vara gratis?
Varför ska alla få betalt, utom jag?

Slutsats:
Att medlemmarna i Piratpartiet kallar sig ”förkämpar för frihet, integritet och rättvisa” är alltså ett skrattretande självförhärligande utan like.
De borde säga som det är och sluta hyckla:
Vi är ett gäng lata, snåla nättjuvar som snyltar på andras arbete.