Så blev det ingen kvinnlig presidentkandidat i USA den här gången heller. Hillary Clinton var för mycket för amerikanerna att svälja, helt enkelt.
Vi är inte så jämställda som vi inbillar oss, vi i den första, rika, vita västvärlden.
Faktum är att många länder i andra och tredje världen är betydligt längre fram på vissa områden inom jämställdheten än vad vi är.
Världens mest jämställda parlament finns exempelvis inte i Sverige eller Norge, vilket vi har lärt oss att skryta med.
Det finns i Rwanda. Där utgör kvinnorna 48,8 procent av parlamentsledamöterna.
Den muslimska världen valde sin första kvinnliga premiärminister redan 1988, för 20 år sedan, då Benazir Bhutto blev ledare över Pakistan. Henne känner vi till, vi i väst, men hur många av oss har hört talas om Mayawati Kumari?
Hon är statsminister i Uttar Pradesh, Indiens mest folkrika delstat, som skulle ha varit världens sjätte största land om det hade varit en egen nation.
De över 180 miljoner invånarna i Uttar Pradesh har valt kastlösa Mayawati Kumari till statsminister inte mindre än fyra gånger, och det beror inte på att hon är någon sorts Moder Teresa som går omkring och klappar små barn på huvudet hela dagarna.
Tvärtom påminner hon mycket om Benazir Bhutto och faktiskt också Hillary Clinton.
Mayawati Kumari har alltid omgetts av skandaler och korruptionsanklagelser. Hon är stark och kontroversiell och orädd.
Samtidigt strider hon stenhårt för de svagaste i samhället, för kvinnorna, för de kastlösa och för de utsatta barnen. För två veckor sedan genomdrev hon, exempelvis, att alla ungdomar, oavsett kast eller klass, ska kunna få en högre utbildning. De fattigaste familjernas barn ska få sina universitetsstudier finansierade till 100 procent.
Under Mayawati Kumari har alltså Uttar Pradesh på flera sätt blivit ett rättvisare, mänskligare och mer jämställt samhälle än USA.

Den norska statsvetaren Helga Hernes har definierat tre argument till varför kvinnor bör gå in i politiken:
För det första är de en rättvisefråga att makten är jämt fördelad mellan kvinnor och män.
För det andra tillför kvinnor verkligen något nytt till politiken. Inte genom att ha andra egenskaper än män, utan genom att ha andra erfarenheter.
För det tredje har kvinnor och män olika politiska intressen som kan komma i konflikt, och då måste kvinnor finnas på plats för att försvara sina intressen.

Personligen anser jag att det är ett problem om vi bara väljer våra företrädare ur den manliga delen av befolkningen. I så fall missar vi ju hälften av alla begåvningar, dvs kvinnorna.
Nu blir USA utan kvinnlig president i minst fyra år till, men om han vinner är det ju möjligt att Barack Obama blir en bra president.
Fast Obama kommer att få det tufft mot republikanernas John McCain.
Författaren Jeffrey Eugenides för i romanen ”Middlesex” fram en helt ny tes varför:
”Generellt sett vill amerikaner inte att deras presidenter ska ha fler än två vokaler i sitt namn. Truman. Johnson. Nixon. Clinton. Om de har fler än två vokaler (Reagan) så får de inte ha fler än två stavelser. Bättre ändå en stavelse och en vokal: Bush.”…” Varför tror ni att Mario Cuomo beslöt sig för att inte ställa upp i presidentvalet? Alltför liberal i det rådande klimatet, visst. Men också: alltför många vokaler.”
Därför förlorade naturligtvis demokraten Michael Dukakis presidentvalet, och därför ser det illa ut för Obama.
Alltför många vokaler.
Jag tror Clinton hade varit bättre, vokaler eller inte.