Det finns ett fängelse i Sverige där det enbart sitter män som har slagit sina kvinnor.
Anstalten heter Johannesberg och ligger strax utanför Mariestad. Den är en sluten anstalt av den lägsta säkerhetsklassen, klass E. Där finns 70 platser, och där sitter alltså enbart män som har dömts till långa fängelsestraff för våld i nära relationer,
genomsnittstraffet är 1,5 år. Det gör anstalten till den första, största och enda renodlade i Sverige i sitt slag.
Det som händer där är helt nytt, och det är ett rejält steg framåt i kampen mot kvinnovåldet.
De senaste veckorna har jag talat med personalen, läst rapporter och tagit del av de behandlingsmetoder som används, och jag är imponerad.
På Johannesberg behandlar man hustrumisshandlare. Man får dem att erkänna vad de har gjort, ta ansvar för sina handlingar och aktivt förändra sitt beteende så att det inte ska hända igen.
Behandlingsprogrammet som används kallas IDAP, Integrated domestic abuse programme, och kommer ursprungligen från USA. Programmet består både av enskilda djup- intervjuer och träffar i grupp med andra män som slår. Behandlingen pågår i 14 veckor på anstalten, inom frivården tar den 27 veckor.
Under behandlingen lär sig männen, bland annat, att känna igen tecken på ilska och att motverka impulsen till våld. De får lära sig att hantera svartsjuka och att erkänna kvinnors rädsla, att ta emot kritik och att släppa taget i relationer. Samtidigt får kvinnan, brottsoffret, stöd och hjälp på sitt håll - om hon vill.
- Huvudsakligen fungerar detta väl, säger Fredrik Olausson, kriminalvårds-chef för verksamhetsområdet där Johannesbergs anstalt ingår.
- Vi har fått mycket uppskattning både från männen som genomgått behandlingen, och deras kvinnor.
Här finns emellertid ett fundamentalt problem: Många män fortsätter nämligen att hävda att de är totalt oskyldiga, trots att de har dömts till långa fängelsestraff. Hälften av männen på Johannesberg deltar inte i någon behandling alls.
- De här männen har svårt att känna in och ta ansvar för vad de gjort, säger Fredrik Olausson. Det känner sig oskyldiga, och då är det svårt att motivera någon behandling.
Språksvårigheter är ett annat skäl till att vissa män inte kan behandlas, eller att deras straff är för korta för att behandlingen ska kunna genomföras.
I rapporten "Från brott till brottsoffersluss" skriver Hanna Harnesk och Bengt Hasselrot:
"Att skada sin partner innebär också ett lidande för förövaren. För att undgå känslor som hotar självbilden så tillämpar mannen starka försvar kring sitt brott."
Dessa processer kallas för kognitiva förvrängningar, skriver utredarna. Kognitiva förvrängningar verkar som skydd för för-övaren för att kringgå skam och undslippa ansvar.
"Ett ansvarstagande kan initialt hota mannen. Han tror sig helt enkelt inte kunna överleva om han berättar och tar ansvar för vad han har utsatt offret för. Han tror inte heller att omgivningen kommer att stå ut, förövaren präglas av en sorts katastroftänkande... Men vad mannen inte ser, eller är skräckslagen inför, är att erkänna att han i själva verket är starkt beroende av kvinnan."
Så vad ska vi göra för att få slut på mäns våld mot kvinnor?
- Det finns verkligen inget enkelt svar på den frågan, säger Ellinor Hallebro, programutbildare för IDAP.
- Det är ett komplext problem som berör hela samhällsstrukturen. Det som måste till är en förändring i grunden.
Det är alltså upp till alla oss, tillsammans, att få slut på detta.
Och det finns ingen kollektiv skuld.
Bara ett kollektivt ansvar.
