I dag, den 28 december, firar vi Värnlösa barns dag - en tradition som funnits i den kristna kyrkan sedan 300-talet. Syftet är att vi ska minnas alla de oskyldiga barn som Herodes, enligt Matteusevangeliet, lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus.
Nuförtiden har sedvänjan fått en bredare betydelse. År 2004 uppmärksammade Sveriges kristna råd de gömda flyktingbarnen just den här dagen. Barn som drabbats av krig, naturkatastrofer eller misshandel brukar också få vara med och bli ihågkomna så här mitt emellan jul och nyår.
Själv tänker jag på en alldeles särskild pojke just i dag.
Jag skrev flera krönikor om honom förra hösten. Hans pappa fälldes för grov våldtäkt på den lille pojken och dömdes till sex års fängelse i tingsrätten. En oenig hovrätt friade sedan pappan, trots en rad mycket starka bevis. Sällan har jag fått sådana enorma reaktioner som efter de texterna.
Detta var vad som hänt:
Sedan han var tre år hade pojken bott hos sin pappa varannan helg.
Pojken ville aldrig åka dit. Han grät innan han for. När han kom hem hade han "ont i stjärten". Vid fem års ålder fick han epilepsi, en sjukdom med återkommande anfall som mest skedde hos pappan.
När pojken var åtta år gjorde skolan och socialtjänsten en polisanmälan, eftersom man misstänkte att pojken utsatts sexuella övergrepp.
Den fällande domen var väntad.
Skolan, socialen, läkarintygen och så pojken själv: allting hängde ihop. Allt pekade åt samma håll. Polisförhören var utmärkta. Pojken var konkret och trovärdig. Ett läkarintyg bekräftade skadorna i hans ändtarm. Skolan och socialen hade konstaterat att något traumatiskt av sexuell natur hade drabbat honom.
Ändå friades pappan från alla misstankar i hovrätten.
Det första han gjorde var att kräva umgänge med sin son igen.
Där lämnade jag pojken och hans lamslagna familj för ett år sedan.
Nu, ett år senare, har en hel del hänt.
Advokat Thomas Bodström, ordförande i svenska Ecpat, har tagit sig an pojkens fall. Efter en del skriftväxling har det resulterat i att något umgänge inte förekommer. Ärendet pågår dock fort- farande.
Justitieombudsmannen JO har startat en utredning som granskar om något fel begicks under hovrättsförhandlingen när pappan friades. Granskningen har pågått nästan ett år och är ännu inte klar.
Psykoterapeut Börje Svensson, en av Sveriges mest erfarna experter på pojkar som utsatts för sexuella övergrepp, har tagit in pojken som patient på Rädda Barnens pojkmottagning i Stockholm.
Thomas Bodström förbereder en resningsansökan i det friande målet mot pappan.
- Det är viktigt och bra att JO granskar hovrättens dom, säger Thomas Bodström.
- För pojken vore det en fullständig katastrof om han skulle tvingas att träffa sin pappa.
Börje Svensson har besökt pojkens skola och fritids och informerat lärarna och personalen om pojkens situation, förklarat varför han reagerar som han gör. Att han kan förefalla disträ och frånvarande ibland, att han inte kan äta viss mat.
När jag nu pratar med pojkens mamma låter hon lugnare än på länge.
- Sedan vi fick hjälp går det bättre, säger hon. Min pojke har blivit mycket tryggare. Han sover på nätterna igen, och han drömmer inte lika många mardrömmar längre. Han törs gå ut, och har börjat gå i skolan igen. Själv jobbar jag, fast jag måste ju vara borta mycket. Det tar en hel dag att köra pojken till terapin hos Börje Svensson i Stockholm, men det är det värt. Börje har gjort ett fantastiskt jobb.
Pojken måste gå i terapi i många år. Möjligen kan man göra ett uppehåll, men när han kommer in i puberteten måste han få stöd igen.
- Det är först då han riktigt kommer att förstå vad som han hänt.
Inför det nya året önskar sig pojkens mamma en enda sak:
- Lugn och ro.
Gott nytt år!
