Just nu befinner jag mig i Europas största invandrarland.
Nej, det är inte Sverige, vilket vi alltid förleds att tro. Gång på gång läser jag att Sverige tar emot flest asylsökande i Europa, och det är kanske sant - men vi har inte alls flest INVANDRARE.
Det har Spanien.

I Dagens Nyheter i tisdags skrev journalisten Gunnar Sandelin en mer än lovligt förvirrad artikel, där han hävdade att invandrarna i Sverige kostar uppåt 300 miljarder kronor varje år. Det visade sig vara struntprat, vilket Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid universitetet i Växjö, kunde visa i Expressen i onsdags. Att hans siffror kring invandringen inte heller stämde kunde journalisten och författaren Behrang Kianzad konstatera på kultursidan här i torsdags.
Själv läser jag Sandelins artikel på flygplanet från Arlanda till Malaga. Flighten är proppfull med affärsmän, golfspelare, småbarnsfamiljer och fnittrande tonåringar. Vi landar på en kaosartad byggarbetsplats - flygplatsen i Malaga befinner mitt i en enorm om- och tillbyggnad. Det är symptomatiskt för hela landet.
Den spanska ekonomin går som tåget. Visserligen märks en viss avmattning just nu, precis som i Sverige, men de senaste åren har tillväxten varit fenomenal.
Förklaringen ligger i invandringen.

För drygt tio år sedan var Spanien på fallrepet. Befolkningstillväxten stod stilla eller till och med minskade. Arbetslösheten var skyhög. Man låg långt ner i inkomstligan med bara 80 procent av medellönen i EU.
Då tog regeringen under premiärminister Aznar beslutet att öppna gränserna och tillåta arbetskraftsinvandring. Man lättade upp de stenhårda arbetsmarknadslagarna (jämförbara med den svenska Lagen om Anställningsskydd, las). Människor fick komma hit och ta de jobb de ville.
Dekretet blev en succé.
Man satte i gång att bygga landet. Huvudstaden Madrid tilläts växa så det knakade. Nya bostadsområden sköt upp som svampar ur jorden, alla fick tunnelbana direkt, järnvägar och flygplatser byggdes ut. I dag har Spanien det bäst utbyggda nätet för snabbtåg i världen. Medelinkomsten i Spanien ligger i dag på genomsnittet av övriga Europas. Sedan 2002 har hälften av alla nya arbetstillfällen i EU skapats i Spanien.

Så här förklarar författaren och journalisten Thomas Gustafsson, under många år bosatt i Madrid, fenomenet i sin Spanienblogg:
"Eftersom det bara är de mest driftiga, modiga och starka som vågar lämna sitt hem för att på egen hand söka lyckan i ett främmande land leder invandringen till en stark ekonomisk utveckling. De som kommer arbetar, sparar och köper sedan bostäder".
I dag har den officiella befolkningen i Spanien passerat 45 miljoner invånare. Ytterligare ungefär fem miljoner människor bor i Spanien illegalt eller under delar av året, vilket gör att landets andel utlandsfödda i realiteten uppgår till närmare 20 procent.
Visst, de flesta som kom från Sydamerika talade redan spanska. De behövde ingen lång inskolningsperiod i själva kulturen.
Men faktum kvarstår:
Det är en grov missuppfattning att invandring kostar pengar. Att det kommer vuxna, färdigutbildade och arbetsföra människor till ett land är den absolut bästa affär man kan göra, rent samhällsekonomiskt.
Det som kostar samhället miljarder är dålig integrationspolitik, stelbenta arbetsmarknadslagar och för hårda regleringar när det gäller byggande och infrastruktur.