Stackars Maria Borelius!

Jag menar det verkligen. Det måste vara förfärligt att ha utsatts för den granskning hon genomgått: Att reportrar grävde i hennes kvitton, intervjuade gamla barnflickor, talade med grannarna vid sommarstället. Som medmänniska känner jag alltså stor sympati för henne, men som väljare är jag enbart slagen av häpnad - av flera skäl. Ett: Hur kunde hon vara så formidabelt korkad att hon satte sig i en regering när hon hade hela garderoben full av fastigheter i skatteparadis? Trodde hon inte att det skulle märkas? Att det inte spelade någon roll? Eller värst av allt: Att det var helt normalt? Två: Varför blev hon överhuvudtaget utnämnd till statsråd - och handelsminister av alla poster? På vilka kvalifikationer? Hennes tv-satsning K-World innebar 700 miljoner rakt ner i avloppet för investerarna, hon har två fullständigt konkursmässiga bolag som hon konsekvent struntat i att sköta, kronofogden har jagat henne för obetalda skatter. VARFÖR trodde Reinfeldt att hon är den bästa personen i Sverige att ansvara för vår utrikeshandel? För meriten kan väl inte vara det totalsågade tv-program hon var programledare för under åtta veckor för 15 år sedan? Obegripligt är ordet - men det finns fler konstigheter bland våra färska statsråd.

I sitt tidigare liv satte

kulturminister Cecilia Stegö Chilò i system att motarbeta och sabotera lagstadgade avgifter och uppdrag hon inte gillade. Vittnen har berättat om hennes skäl att vägra betala tv-licens under alla år: Hon motsatte sig en statligt finansierad television. Hennes skriftväxling med Jämställdhetsombudsmannen Jämo visar att hon i det längsta vägrade att upprätta en jämställdhetsplan på det företag hon ansvarade för. Nu inställer sig följande frågor: Ett: Varför accepterade hon uppdraget att leda den verksamhet hon så tidigare så högljutt föraktat? Det kan knappast ha varit för lönen - det var betydligt mer lukrativt att bekämpa televisionen än att utveckla den. Blev hon smickrad? Ville hon blir känd? Två: Vad fick Fredrik Reinfeldt att utse just henne? Regeringsförklaringen gav ju inga som helst förklaringar på vad han vill göra med kulturen. Det enda svar jag kan komma på är att Reinfeldt i hemlighet tycker precis som Cecilia Stegö Chilò: Att alla bidrag till konst, teater, museer och litteratur borde avskaffas. Att SVT skulle må bäst av att läggas ner och Sveriges radio av att säljas ut.

Till skillnad från Linda Skugge,

som skrev om detta i sin krönika i går, så anser jag att den smalare konsten och litteraturen fyller en fundamentalt viktig funktion i vårt samhälle och vår kultur. Utan djup får vi ingen bredd. Utan det experimentella och icke-kommerisellt nyskapande stannar utvecklingen, det gäller alla områden i samhället - inte bara kulturen utan även forskning, arkitektur, design osv. (Och du Linda, du kommer ju ut på Piratförlaget, precis som jag. Därför kan du få disponera en egen skrivarlya inne i Stockholms city, precis som Astrid Trotzig. Ring din förläggare! Det är en förmån för alla våra författare, inte bara för oss som säljer pallvis.) Som sagt: Utnämningarna av de här två statsråden är fullständigt obegripliga - om det inte är så att Fredrik Reinfeldt har lurat oss. För nu, när korten läggs på bordet, visar det sig att de Nya Moderaterna är till förvillelse lika de Gamla Moderaterna. De, som tycker att skatter är till för att smitas ifrån, som menar att jämställdhet är jättefjantigt, som anser att lagstadgade avgifter är till för att bojkotta - kort sagt, de som tycker att arbetarna ska hållas kort så att överklassen får ha Rivieran ifred.

Antingen så visste

Reinfeldt vad de här kvinnorna stod för, och då körde medvetet med dubbla agendor. Eller så var, och är, han fullständigt okunnig om vilken typ av människor han omger sig med. Frågan är vilket som är värst.