Linda Skugge. Jag har haft det
på tungan länge och när jag läste Linna Johanssons blogg om Kate Winslet- och Madonna-intervjuerna i Vogue så kunde jag formulera tanken i ord: Jag är en mammafascist!
Linna skriver i bloggen:
"Och precis som i förra numrets Kate Winslet-intervju är det hela tiden en osynlig men ändå utskälld mor utan begrepp om vad som är viktigt som hon lutar sig mot för att resa sig upp, göra sig lite större."
Ja, exakt så.
Så gör jag med! Jag är en fullfjädrad fascist. Som tycker att alla mammor som sätter sina barn främst och rättar sig efter vad som är bäst för barnen är de bästa mammorna. Jag tycker att det finns en riktig sorts mamma och att alla andra mammor är mer eller mindre dåliga mammor.
Jag tycker att barn ska bo utanför stan. Vad är bäst liksom, att fika med barnen på 7-eleven efter dagis eller att de får springa fritt ute i naturen?
Jag har blivit en fascist som älskar Astrid Lindgren som hyllar traditionell svensk sommar med smultron på strån och som tror att barnen blir adhd-monster om de bor i trånga city-lägenheter.
Jag tror att det hämmar barnens utveckling om de aldrig får leka själva utan bara vallas omkring i dammiga lekparker av mobilpratande vuxna.
Jag tror att barnens fysiska
och psykiska utveckling mår bra av att de kan springa fritt i skogen och att det är extremt viktigt att de från cirka fem år får ett eget "rum" dit föräldrarna inte har full tillgång, det vill säga en egen liten skogsglänta.
Jag tror att barns fantasi utvecklas nåt enormt av att de får leka vid ett litet berg, ett träd, en stubbe, en gräsmatta, i stället för en CE-märkt klätterborg, fem gungor på rad, en sandlåda, nån snurrgrej och en rutschkana. De som väljer att bo i city trots små barn sätter ju sig själva främst, det är där mina mest fascistoida tendenser kommer in.
Jag tycker liksom att det finns en objektivitet i detta, ett barn mår bäst i trafikfri natur och skog, punkt.
Jag blir oerhört provocerad av mammor som sätter sig själv i första rummet, det är nåt så obehagligt med det (ni hör, fascist fascist).
Nu har jag äntligen hunnit läsa
intervjun med Madonna, eftersom jag sätter mina barn främst så hinner jag inte läsa Vogue förrän en månad för sent.
Madonna visar sitt ljuvliga hem på den engelska landsbygden där naturen är förtrollad. Madonna pratar vackert om "commitment" mellan henne och Guy Ritchie och godset och barnen.
Madonna är som vanligt först med allt. Det finns inget mer rätt än en hemmamamma med flera barn som bakar pajer.
Det märker jag på det enorma gensvaret på min blogg, "snälla Linda, lägg ut alla pajrecept och särskilt det på korvpuddingen och fläskpannkakan".
Madonna läser inte tidningar, hon och barnen ser aldrig teve, de verkar mest umgås och vara ute i naturen och ta hand om djuren. Hon sitter knappast och surfar som en dåre.
Inom en snar framtid kommer vi garva åt vårt svåra dator-/mediaberoende.
Det är inte rimligt
att kunna bli nådd 24-7, att ha 500 mail om dagen, att alla ska ha en egen blogg, att man ska umgås via sms dygnet runt.
De som vågar stänga av är vinnarna.
Gör som Madonna, gift er, ingå ett commitment, vörda djur och natur, skaffa många barn och stäng av teven och datorn. Och baka mycket pajer.
