Jag har alltid varit yngst. Jag började jobba heltid när jag var ett barn. Jag har varit van vid att ingen nånsin brydde sig om vad jag hade att säga.
Men nu blir jag gammal kärring i rasande fart. Det är så underbart.
Jag börjar äntligen bli gammal. Jag har väntat i hela mitt liv på det här.
Förut tittade folk på mig som nåt risigt som katten släpat in. Nuförtiden blir jag behandlad som en drottning.
Tyvärr har jag bara fem år på mig att uträtta nåt stort för ingen lyssnar på en gammal silverräv som är 40+.

Så nu njuter jag medan tid finns. Jag känner mig som en del av samhället, när jag pratar så lyssnar folk. Det är nåt helt nytt, för ingen brydde sig om en förortsbrud som gick i skolan på Malmvägen. Nu är jag villaägare och en vuxen mogen kvinna med en massa barn och en fräsch Volvo. Jag älskar det, det är helt berusande.
Under mitt senaste NK-besök då jag köpte en fin Busneljacka så blev jag behandlad som en primadonna! Alla stissade omkring och hjälpte mig att klä på mig så att jackan hamnade rätt över axlarna och de kom med nya pyttesmå storlekar och gav råd. De var otroooligt inställsamma och trevliga. För att jag är 35 år. Det är den perfekta åldern. Jag är ingen snorunge länge och jag är ingen gammal sur kärring.

Tanttecknen är så ljuvliga. Det första tanttecknet är tacksamhet. Jag är så tacksam! Över saker som vårtecken och barn som mår bra. Solsken klockan 5.30 på morgonen räcker för att jag ska börja njuta och bli tacksam över livet och hälsan.
Det är så vackert att ett par solstrålar i ottan räcker för att göra mig nöjd.
Tänk om jag visste det när jag var 18 och satt på pendeln till Expressen.

DAGENS RÄTT
Boken ”Att föda som en man” av Tove Karlsson.

DAGENS FEL
Spelbranschen ska ta socialt ansvar! Är vi vuxna i Sverige, eller är vi alla omyndigförklarade?