Linda Skugge. Jag kan inte
släppa det här med drejarna som lever på bidrag. Fick alla konstnärer bidrag även förr i tiden? Fick Munch bidrag? Evert Taube? August Strindberg? Picasso? Och hur är det i andra länder, länder som inte är bidragssamhällen som Sverige?
DN:s Camilla Lundberg skrev en text som gick ut på att konstnärer även förr i tiden fick bidrag. Men det är ju ett löjligt påstående. För hur många procent av författarna och konstnärerna fick kulturbidrag förr i tiden?
Moa Martinsson eller Sigrid Undset? Alla de som satt och skrev nattetid när alla barnen sov, inte fan fick de kulturbidrag.
Camilla Lundberg skrev om hur synd det var om Mozart som inte fick nåt bidrag och därför dog i förtid. Men stackars honom då! Han gjorde ett val, och söp upp de få pengar han fick. Det var mer synd om Mozarts fru och barn än om honom själv.
Vi måste ge Sveriges smala författare, vars böcker ingen köper, bidrag annars kanske de måste slita ut sig och dö i förtid. Stackars författarna!
Okej, säg att det är så då. Säg att alla konstnärer lever på bidrag i alla länder och har gjort det genom alla tider. Att det måste vara så. Ska vi gilla läget då bara?
Låt oss slå fast den ordningen. Låt vissa slita på sina underbetalda jobb och låt dem betala skyhöga skatter för att andra ska få sitta i lokaler i city och dreja på heltid, det är verkligen jättebra. Heja de statliga drejarna.
Ska vi verkligen
ha en bidragstagande grupp som är unga friska människor och som mycket väl skulle kunna ta ett normalt arbete och försörja sig själva? En massa drejare som bara går på bidrag utan att nån nånsin köper deras saker? Hur många köper en smal diktsamling utöver närmsta kretsen av vänner/familj? Det är faktiskt helt sinnessjukt.
Varför ska dessa människor inte försörja sig själva? För att de har ett konstnärskall? För att de brinner för konsten (haha)?
Om nåt ska finansieras av skattemedel så ska det väl va nåt som många har nytta av, exempelvis dagis/sjukvård? Och jag ger gärna skattepengar till fiske och naturen, det gynnar nämligen alla.
För övrigt så tror jag inte en sekund på att bidragsbehövande konstnärer brinner för konsten. I så fall skulle de kunna skriva sina böcker på natten, som författarna gjorde förr i tiden. På den tiden då människorna inte var så lata och arbetsskygga som i dag.
Tänk om allmosorna
till författarna försvann, då skulle den fiiiina litteraturen dö och vi skulle bara ha Marklund och Läckberg på hyllorna, säger proggarna.
Ja tänk. Och hur skrev Marklund och Läckberg sina första böcker? Jo, medan de jobbade. De skrev på kvällen efter jobbet. Utan bidrag! Tänka sig. De brann så för sina deckare att de bara MÅSTE skriva dem.
Det går alltså i allra högsta grad att skriva böcker utan bidrag.
Själv har jag råångest för att jag inte skriver böcker nattetid just nu. Men jag orkar inte. Jag måste sova de få timmar som bjuds för att orka med barnen dagtid.
Jag är alltså en svag svag människa som drömmer mardrömmar om att mina barn tänker utbilda sig till "konstnärer".
Alla föräldrar säg efter mig: Konstnär och författare är inget yrke utan en hobby. Skriv gärna böcker barn, men gör det på nätterna.
