Linda Skugge. "Jag konstaterar att jag aldrig
tyckt illa om en blogg. Aldrig. Jag menar det. Och detta är ju jävligt intressant. Kanske är det så, ändå, att man inte kan ogilla någon, om man lär känna den, på riktigt, som man ju gör via bloggarna. (-) Dokusåporna och bloggarna kommer att få stor betydelse för världsfreden."
Detta skrev författaren Sigge Eklund under den berusade bloggsommaren 2005.
Så kändes det då. Alla älskade varann och vi översköljdes av värme, lovord och kärlek. Vi befann oss som i ett rus. Det var fullständigt beroendeframkallande.
Nu är det mycket bistrare tider. Mediebloggarna slutar, de orkar inte med alla elaka påhopp.
Isobel Hadley-Kamptz och Katrine Kielos har slutat. Caroline Ringskog Ferrada-Noli funderar på det. Sigge Eklund har slutat.
Tillåt mig... är det inte
lite väl gnälligt här. Som om det vore synd om mediebloggarna som tack vare bloggandet har fått jordens succé.
Hade Isobel fått bokkontrakt på Bonniers utan sin blogg? Nej. Hade Kielos fått skriva på Expressen kultur utan sin blogg? Nej. Hade Caroline Ringskog blivit så hypad utan sin extremt bra blogg? Nej. Hade det gått så bra för Björn af Kleen och Karin Olsson utan deras diagnosblogg? Nej.
Jämför med Linna Johansson, på den tiden läste nästan ingen bloggar (fanns de?) så hon började sin karriär med fanzinet Bleck som hon skickade ut till journalister. Hon blev en snackis och fick jobb som ledarskribent.
Slutsats: Bloggarna är ett genialt sätt att marknadsföra sig själv på och har man tur och är jävligt bra så kan man få jobb.
När jag började skriva på stenåldern så fick man skriva gammeldags brev (med papper och penna!) till alla tidningar man ville jobba på. Dessa brev hamnade så klart i papperskorgen. I dag räcker det med att starta en blogg och se till att bli omtalad. Då kan man räkna med att få jobb.
Så sluta gnälla nu och jobba på.
Vi vill liksom läsa er. För att ni är så bra.
Vi klarar oss inte utan vår dagliga dos Isobel och Ringskog.
Det är klart att folk inte är snälla, låt er inte tystas för att folk skriver pajiga saker i kommentarerna. Stäng av kommentarsfunktionen i stället.
Människor är inte goda som vi så felaktigt trodde under bloggåret 2005. Människor är onda. Det har man ju alltid vetat, att människan i grunden är jävligt evil.
Sigge Eklund måste nog revidera sitt berömda citat.
Det som egentligen hände 2005 var att alla bloggar lockade fram ren och skär ondska hos folk.
Jag förvånas dagligen
över alla fruktansvärt läskiga saker som folk skriver till mig och om mig.
Och visst, jag skriver ofta saker som är elaka och sticker ut, men det finns en mycket stor skillnad här: Jag skriver det med mitt rätta namn under och jag står för allt. Ni som skriver till mig gör det anonymt.
Det är helt okej om ni skriver all denna skit om mig och sen vågar stå för det med ert rätta namn.
Sorry alla människor, men ni har diskvalificerat er, ni har hittills visat att ni inte är mogna att använda kommentarsfunktionerna på ett okej sätt. Det är så fegt att anonymt sprida all denna shite som ni gör. Fegisar.
Mig kan ni inte tysta, ni får dras med mig tills jag blir en gammal silverräv. Då får ni släpa ut mig hållande i min bärbara iBook krampaktigt i famnen.
