1. Författare har ett komplicerat förhållande till alkohol. Rakt på sak betyder detta att alldeles för många av dem dricker alldeles för mycket. Socialläkaren Nils Bejerot, legendarisk narkotikaforskare, hedersman och hängiven nykterist, genomförde på sjuttiotalet en mindre sociologisk undersökning om detta där han granskade alkoholvanorna hos samtliga nobelpristagare i litteratur. Alla utom tre visade sig vara alkoholister eller i vart fall "alkoholproblematiker" och med de tre som inte var det, var det ännu värre enligt Nisse. Ingen av dem skulle egentligen ha fått Nobelpriset eftersom de skrev så "förbannat usla böcker".

2. Författare som super kan indelas i två kategorier. Dels de som gör det för att få inspiration, kunna forcera spärrar, se och säga saker som de annars inte ser och säger. Ta ytterkurvan ut så att säga. Dels den andra kategorin som jag själv tillhör. De som gör det för att äntligen få tyst i sina plågade huvuden. Vi som dricker för att svepa våra sargade själar i spritens bourgognefärgade sammetsmantel.

3. När Sinclair Lewis fick Nobelpriset i litteratur 1930 inkvarterades han som brukligt på Grand Hôtel. När han på Luciadagens morgon uppvaktades på sitt rum av en hoper utomjordingar i vita särkar och brinnande hår fick han ett svårartad anfall av fylldille och flydde skrikande ut i korridoren. Helt obekant som han var med den nordiska varianten av de skära elefanter som han kände väl sedan länge och numera snarast skänkte trygghet i hans tillvaro.