LOKALPOLIS.. Leif GW Persson menar att det är hög tid att den svenska polisen delas upp i tre delar - lokal, regional och nationell verksamhet - som det är i stora delar av övriga västvärlden. Foto: Åke Malmström
LOKALPOLIS.. Leif GW Persson menar att det är hög tid att den svenska polisen delas upp i tre delar - lokal, regional och nationell verksamhet - som det är i stora delar av övriga västvärlden. Foto: Åke Malmström
Leif GW Persson

Sheriffen i Gnesta

Publicerad

Det är hög tid att vi bygger upp en lokal polisorganisation här i landet som leds och styrs av den kommun där den lokala verksamheten bedrivs. Detta är inte någon ny tanke. Den följer naturligt och logiskt av hur det polisiära uppdraget ser ut och när vi i västvärlden för 150 år sedan skapar de första moderna polis­organisationerna så är det den lokala polisen som utgör fundamentet för arbetet. Hur skulle det kunna se ut på något annat sätt när både brottsoffren och gärningsmännen bor och lever i samma miljö?

När samhället sedan förändras genom industrialisering, urbanisering och kraftigt ökad geografisk rörlighet bland medborgarna kommer man att komplettera den ursprungliga organisationen med en regional och en nationell verksamhet.

Det är också denna tredelade organisation - lokal, regional och nationell polis - som man i de flesta av västvärldens länder fortfarande håller fast vid. I Sverige blev utvecklingen tyvärr en annan. Den lokala polisen sögs upp av den regionala och nationella verksam­heten med bland annat den konsekvensen att vi i dag i allt väsentligt saknar polis utanför de tre storstadsregionerna och landets tjugo största städer.

 

Sverige består av knappt tre hundra kommuner och drygt 250 av dem har en befolkning på högst femtio tusen invånare. Det är också de senare som utgör den givna basen för den nya lokala polisen. Idealiskt med tanke på dess uppdrag är att man har ett befolkningsunderlag på mellan tio och femtio tusen människor. I drygt sjuttio av landets kommuner bor det färre än tio tusen men den delen av ekvationen löser vi genom sammanläggningar med grann­kommunerna. I slutändan kommer vi att ha knappt två hundra lokala polisorganisationer under kommunalt styre som tillsammans omfattar drygt hälften av landets befolkning och tre fjärdedelar av dess yta.

 

Landets cirka tjugotusen poliser skall givetvis fördelas enligt befolknings­underlaget vilket innebär att hälften av dem skall föras över till den lokala organisationen. En kommun med tio tusen invånare kommer således att ha tjugo egna poliser vilket räcker gott för att både övervaka den allmänna ordningen inom kommunens gränser och utreda de cirka tusen brott som varje år anmäls av kommunens invånare.

Eftersom "Våra Egna Poliser" är verksamma inom ett givet område kommer de också att kunna bygga upp fungerande och förtroendefulla relationer till de människor som de är satta till att hjälpa och skydda. Dessutom kommer de naturligtvis att ha en närmast total koll på det hundratal strulpellar som svarar för åttio procent av den polisiära arbetsbördan och de problem som harmar den stora och skötsamma majoriteten som lever i kommunen. Och om nu det lokala området skulle drabbas av utsocknes kriminella av mer kvalificerad art skall man givetvis ha rätt att begära all hjälp man behöver från den regionala eller nationella polisorganisationen. Även det senare ligger nämligen i sakens natur.

 

Den lokala polisen skall uteslutande arbeta med den polisiära kärnverksamheten och enbart inom kommunens gränser. Övervakning av allmän ordning och säkerhet, utredning av grövre brott samt utryckningsverksamhet. Den skall innehålla minsta möjliga andel byråkrater. Högst en på varje tiotal poliser som ser till att de senare får sin lön varje månad, årstidsanpassad klädsel och den utrustning som uppdraget kräver. Allt annat skall man med fördel undvika och en bärande tanke i arbetet är således att man inte skall ersätta det med att fylla i blanketter eller att gosa med sina arbetskamrater. Fungerande polisarbete handlar till nittionio procent om att jaga bus med blåslampa.

Denna lokala verksamhet skall givetvis ledas av folkvald Sheriff. En hederlig och hygglig människa som kan skilja rätt från fel, stort från smått och som har medborgarnas förtroende på goda grunder och egna meriter. Så vad väntar vi på? Nästa val, eller?

Leif GW Persson
Leif GW Persson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag