I morgon inleds rättegången mot Anders Eklund vid Stockholms Tingsrätt. Åtalad för två mord, på Pernilla Hell- gren, 31, och Engla Höglund, 10, men där det samtidigt finns ett och annat som talar för att han kan ha mer än så på sitt samvete.
Mycket av diskussionen inför rättegången handlar för övrigt om Eklunds samvete. Om han är sjuk i huvudet eller enbart ond och vad han i så fall kommer att få för straff.
Enligt den rättspsykiatriska undersökning som han nyligen genomgått är han inte psykiskt sjuk i lagens mening och om rätten delar den uppfattningen så är det enkelt nog att bestämma straffet.
Eklund kommer att dömas till livstids fängelse och enligt nuvarande praxis innebär det att han tidigast kommer att släppas ut i mitten på 2020-talet.
Åtta mördare av tio döms nämligen till fängelse och livstid är fortfarande det vanligaste alterna- tivet sett till längden på straffet.

Nästan alla vanliga människor värjer sig mot påståendet att en sådan som Eklund inte skulle vara psykiskt sjuk samtidigt som de också kraftigt motsätter sig att han skulle dömas till sluten rättspsykiatrisk vård. Enkelt uttryckt skulle det hela kunna sammanfattas enligt följande: Om man gjort det som han har gjort måste man vara "tokig" och eftersom det han gjort är så "hemskt" skall han dömas till det strängaste straffet som vi har, det vill säga livstids fängelse. Sluten rättspsykiatrisk vård är en alldeles för mild påföljd för en sådan som han.

Redan här kan vi konstatera tre saker.
* Att logiken i det resonemanget brister och att det finns en skillnad mellan den folkliga rättsuppfattningen och den som ibland - men i praktiken ganska sällan - tillämpas vid våra domstolar.
* Dessutom en underskattning av den rättspsykiatriska vården. Vård- tiderna för en sådan som Eklund är nämligen mycket långa. I vissa fall till och med livsvariga, vilket en dom på livstids fängelse sällan är.
* Dessutom ytterligare en omständighet som väsentligen grundas på olika missförstånd och som handlar om definitionsfrågor. Det straffrättsliga sjukdomsbegreppet tillåter ett gott mått av galenskap utan att man för den skull kommer att definieras som psykiskt sjuk i en rättslig mening. Väsentligen grundar sig det legala sjukdoms- begreppet på två fakta. Att man inte kan skilja rätt från fel och att man inte viljemässigt klarar av att styra sitt beteende. Därav också den konsekvensen som hela tiden illustreras i våra domstolar. Att ytterst få av våra mördare är mentalt friska samtidigt som bara två av tio kommer att dömas till rätts- psykiatrisk vård.
I en rättspsykiatrisk mening utgör Eklund ett enkelt fall. Han vet mycket väl att man inte får mörda andra människor, förgripa sig sexuellt på dem eller samla på barnpornografiska bilder.
Hans handlande styrs också av hans vilja, det är genomgående rationellt på det där vanliga viset och så även när han begår de brott som han nu står åtalad för. Ändå är det här som hans försvarare, Leif Silbersky, kommer att sätta in stöten. Att få Anders Eklund förklarad som psykiskt sjuk enligt den mycket snäva juridiska definitionen och därmed få honom dömd till sluten rättspsykiatrisk vård.

Leif Silbersky är en av de få brottmålsadvokater som förtjänar epitetet "stjärnadvokat". Han är också en av de som har varit med längst och till skillnad från flertalet av sina kolleger är han villig att gå genom eld och vatten för sin klient. Så här dags är han också helt klar över hur han skall lägga upp det hela för att lyckas med detta trots att det inte borde gå.
Om den här rättegången enbart hade handlat om mordet på Penilla Hellgren så menar jag att det hela hade varit klappat och klart. Anders Eklund hade dömts till livstids fängelse för mord.
Det som ger Silbersky hans chans - hur märkligt det än kan låta - är att hans klient också mördat lilla Engla. Vid mord på barn, och det gäller inte minst den sällsynta kategorin av för offret obekanta gärningsmän som agerat utifrån sexuella motiv, ökar nämligen sannolikheten kraftigt för att gärningsmannen skall bli förklarad som psykiskt sjuk och därmed överlämnas till den slutna psykvården.

I morgon börjar rättegången. Anders Eklund finns på plats och även jag kommer att vara där.
För fem år sedan gjorde jag en profil på Pernilla Hellgrens då okände mördare och i morgon får jag chansen att för första gången se honom med egna ögon. Att missa den chansen vore tjänstefel för en sådan som jag.