ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Leif GW Persson

Som person är Göran Persson inte särskilt lik de
väljare som han en gång representerade, skriver Leif GW Persson. Foto: Christian Örnberg
Som person är Göran Persson inte särskilt lik de väljare som han en gång representerade, skriver Leif GW Persson. Foto: Christian Örnberg

En fråga om trovärdighet

Läs GW varje vecka Kolla in professorns specialsajt!
ANNONS:
När Socialdemokraterna skulle välja ny partiordförande låg Thomas Östros bra till ända in på upploppet. Då klev plötsligt Göran Persson in på banan, uttalade sitt starka stöd för Östros och inom loppet av ett par dagar var Östros en död man, politiskt. Bland Perssons före detta partikamrater - ordvalet är medvetet för särskilt lik dem är han ju inte sedan länge - var det allmänna omdömet att han ännu en gång delat ut Dödskyssen. Den senaste som han pussade på före Östros var för övrigt Mona Sahlin, och alla vet ju hur det slutade.
Den intressanta frågan är hur det har kunnat bli på det här viset.
När Persson lämnar politiken i samband med valet 2006 så belönar han sig rikt. Han fixar avgångsvederlag, pensioner och statliga styrelseuppdrag till ett värde av många miljoner och när valförlusten väl är ett faktum så har han redan ordnat arbete som konsult hos PR-byrån JKL, det svenska näringslivets främsta lobbyorgan.

Persson kommer
heller inte att jobba gratis för "fienden". De ersättningar han kvitterat ut från dem ligger årligen kring fyra miljoner kronor. Sammantaget har han tjänat mellan fem och sju miljoner per år sedan han lämnade politiken och det finns ingen svensk statsminister i vår moderna politiska historia som ens varit i närheten av en sådan ersättning för det som ju i grunden utgjort ett politiskt förtroendeuppdrag.
Innan han slutar som statsminister har han också sett till att förverkliga många sörmländska arbetargrabbars våta dröm och köpt en riktig herrgård i sina gamla hemtrakter. Det husköpet kommer att dingla som en kvarnsten runt halsen på hans valarbetare när Socialdemokraterna går till val 2006.
Ett val som man förlorar med färre än 50 000 röster, mindre än en procent av väljarna, och själv är jag övertygad om att hade man sluppit den bördan så hade man också vunnit valet.

Som person är
Göran Persson således inte särskilt lik de väljare som han en gång representerade. Numera bär han den klassiske Kapitalistiske Girigbukens alla inre och yttre kännetecken och sådana röstar man inte på om man är sosse.
I rättvisans namn ska dock erkännas att han, åtminstone i en formell mening, fortfarande är lik sina gamla väljare på en punkt. Efter att ha stoppat undan alla miljonerna i sina bolag, investerat dem i sin herrgård, och utnyttjat skattelagstiftningen till sista kommatecknet, kommer han att deklarera en personlig inkomst som i vart fall är i närheten av vad vanligt folk faktiskt tjänar och skattar för.
Det är i processer av det här slaget som en människas politiska trovärdighet helt går förlorad. Hur ska Göran Persson - med krav på att bli trodd och inte bara utskrattad rakt av - kunna diskutera vare sig sina väljares löner, skatter eller pensioner? Mot bakgrund av det liv han numera lever så kan han inte ens tala om en sådan detalj som det som alla Bonusgangstrarna inom näringslivet håller på med.

Det är också
därför som hans före detta kamrater talar om den Dödskyss som han gav både Mona Sahlin och Thomas Östros. Någon kanske till och med får för sig att han gjorde det för att han i själva verket ville jävlas med dem. Ännu värre, att han fått det i uppdrag från JKL. Det tror jag inte ett ögonblick på.
Göran Persson saknar den analytiska förmåga och självinsikt som måste till för att man ska inse vidden av sina handlingar när den privata girigheten slår klorna i en. Och svårare än så är det inte.
Till detta - liksom till det socialdemokratiska arvet efter Göran Persson - ska jag återkomma i nästa kolumn. En sak ska man inte ta ifrån honom. Göran Persson är en utomordentligt intressant person. Det är inte alltför många år sedan som han och jag sjöng Frälsningssånger tillsammans på ett offentligt framträdande. Om det nu var "Pärleporten" eller "Tryggare kan ingen vara", har jag däremot glömt.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: