Kulturspaning
Förliden fredag var det så äntligen dags för detta års stora litterära begivenhet när Albert Bonnier Förlag firade sitt 175-årsjubileum på Nedre Manilla ute på Kungliga Djurgården i Stockholm. Precis alla var där.
500 bordsplacerade gäster varav drygt hundra i första klassens sittning i skepnad av alla Kraschaner från Regering, Riksdag, De Statliga Verken, Akademierna och Näringslivet.
Till detta ytterligare några hundra som åtminstone kunde kalla sig författare i den meningen att de fått sitt namn på omslaget till en bok och i några tiotal fall även är det på riktigt. Kan man tänka sig hur det kan bli.
Gäst- och värdfolks- spaning
Själv mådde jag som en Pärla i Guld placerad mellan två av mina absoluta favoriter. Elsie Johansson som viskade kloka ord i mitt allt mer berusade vänsteröra medan Susanna Alakoski varnade mig för den goda gräddsåsen till kalvfilén samtidigt som vi båda lassade in som de arbetarungar vi i grunden är.
Säkert drivna i våra respektive inre av samma klasstänkande som fick Sagans Piga att gå på Kungamiddag med argumentet att hon åtminstone kunde äta värdfolket ur huset.
Fast den här gången fick vi ge oss.
Förlorade i kampen mot all den goda maten och alla utmärkta viner, inhyrda symfoniorkestrar och operasångare som följer av ett generöst sinnelag och en stor och vidöppen plånbok i förening.
Kort och sammanfattningsvis var hela kvällen så-in-i-helvitte-trevlig att jag mot slutet av den allvarligt fruktade för mitt förstånd.
Kulturskymnings-spaning
Inte det minsta likt ett vanligt förlagskalas under vår litterära guldålder då man kallt kunde räkna med åtminstone en knivskuren förläggare och åtskilligt fler författare som drabbats av olika kombinationer av blåtira, syltnäsa, fläskläpp och vanligt fylleslag och där de hårda ord som fälldes var så många att de var legio.
Jag är orolig och vart är det skrivna ordet egentligen på väg när även de som lever av det börjar bete sig som vanligt hyggligt folk?
Det är skakigt ute i Europa och medan du läser dessa rader går grekerna till val i ännu ett försök att åtminstone få någon politisk ordning på sina usla affärer. Ingen stor sak i det om du frågar mig för alldeles oavsett hur det går så kommer Grekland att ha gått i konkurs innan sommaren är över.
Det fattar alla som kan räkna och det goda med det är att först då kan de själva och alla andra som bryr sig försöka få någon ordning på landets framtid. Kniven mot strupen, dags att se sanningen i vitögat och svårare än så är det inte.
"I bästa fall har vi på måndag ett mycket allvarligt läge som kommer att pågå i månader", som vår egen finansminister Anders Borg sammanfattar saken.
Vad vi kan vänta oss "i värsta fall" har han valt att inte gå in på.
Högst sannolikt av det enkla skälet att just den här gången handlar det inte ens om ett val mellan dåligt och ännu värre, sett till en redan förlorad ekonomi, utan om de former under vilka vi andra kan hantera deras konkurs och ytterst hur våra egna och svenska liv kommer att påverkas.
Själv är jag också övertygad om att i allt som egentligen räknas kommer vi att leva samma liv nästa sommar som de som vi lever just nu och detta oavsett om vi har det bra eller dåligt i en rent ekonomisk mening.
Förändringar av det här slaget kräver sin rundliga tid innan vi känner av dem på allvar. De kastar aldrig våra liv över ända från en dag till nästa och om nu detta är en tröst eller inte har jag faktiskt inte ens funderat över.
I det vackra Sörmland där jag bor har vi en alldeles utmärkt lokaltidning, Södermanlands Nyheter, där man fattat vad livet egentligen handlar om och där är det förvisso annat än Greklands affärer som står överst på dagordningen.
Det får räcka med ett tröstande ord på vägen från tidningens ledarskribent om att "Nöden är uppfinningarnas moder som filosofen Platon en gång formulerade det", för vad bryr sig en sörmlänning egentligen om sådant som händer utanför Sörmland? Slika ting klarar man av på en halvspalt under rubriken "utrikes" och vad våra landsmän beträffar - dessa olyckliga svenskar som inte vederfarits nåden att få leva i Sörmland - får de givetvis nöja sig med samma utrymme under "inrikes".
Rätt ska vara rätt, där vi bor är Kiruna lika exotiskt som Pireus och hög tid för väsentligheter.
I gårdagens tidning handlar hela förstasidan och mittuppslaget om den finska minoriteten i Trosa kommun och hur den finska föreningen i Trosa och Vagnhärad just denna sommar satsat på ett sommarläger för att stärka de finska barnens kunskaper om sitt hemspråk och dagen innan kunde vi på motsvarande sidor läsa om hur före detta landstingsrådet Jörgen Danielsson blivit friad från ett åtal om trolöshet mot huvudman.
Stor bild på förstasidan på en leende Danielsson som sitter hemma i köket hos mamma och pappa och firar med kaffe och tårta och vad det i sak handlade om var att han skulle fått lönekontoret att betala ut arvoden motsvarande sex landstingsråd trots att de bara var fyra.
Det där med siffror kan som bekant vara lite knepigt och hur som helst var det inte hans fel eftersom han saknade uppsåt och bara handlat i enlighet med gamla lokala traditioner.
Frågan om den ekonomiska skada som eventuellt har vållats har man därför även valt att lämna därhän.
Oavsett vad man nu anser om detta tycker jag ändå att det ger en vacker bild av den nåd som bara den lokala rättvisan kan bjuda och att blott Södermanland har en tingsrätt som ligger i Nyköping kan väl ingen betvivla.
Nej. Jag är inte cynisk och inte det minsta ironisk. Precis som Södermanlands Nyheter försöker jag bara berätta om hur livet egentligen är. Om den stora världen därute och den lilla där vi bor. Om det Sörmland där vi alla lever oavsett var på jorden vi nu har hamnat.
