Leif GW Persson

Jag började dricka för att hantera ångesten

Publicerad

Det har varit en hektisk vecka. I min förra kolumn gav jag min syn på orsaken till Greklands usla affärer. Att det handlar om politisk korruption och en demokrati i förfall. Ett problem som man inte löser genom att låna dem ännu mer pengar mot ännu fler tomma löften om bot och bättring.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Samtidigt var det precis det man gjorde. Gav dem ytterligare sjuhundrafemtio miljarder av omvärldens skattepengar och det enda man åstadkom med det var att se till att landets statsskuld snart kommer att motsvara hela dess bruttonationalprodukt under drygt två år. Det var inget klokt beslut, det inser varje tänkande människa och så långt om de politiska villkor under vilka jag själv och de flesta andra lever.

På det privata planet har jag ägnat mig åt att ge ett större antal intervjuer med anledning av att jag kommer ut med en ny roman om drygt en vecka. Det var heller inte något klokt beslut men det var jag själv, och bara jag själv, som tog det.

Under mitt liv har jag blivit intervjuad i olika media vid åtskilliga tusen tillfällen. Första gången jag hamnade på förstasidan i landets största morgontidning var jag sjutton år gammal, framgångsrik deltagare i den tidens stora kunskapstävling för landets gymnasister, ”Vi som vet mest”, och sedan har det bara rullat på. Ännu ett personporträtt, ännu en upprepning av det som tidigare har sagts om mig och varje gång jag betraktat den bilden av mig själv har jag tänkt att det är inte jag.

Med tanke på att jag svarat så sanningsenligt som möjligt på de frågor som jag fått och att jag nästan alltid har blivit korrekt citerad kan ju detta tyckas vara högst märkligt och jag skall försöka förklara vad jag menar. Hur det går till när en människa blir fången i den offentliga beskrivningen av sig själv. Genom att svara på ständigt samma frågor. Frågor som jag samtidigt själv har väckt och jag skall nöja mig med ett exempel.

I min självbiografi Gustavs Grabb som kom ut för några år sedan berättade jag om det alkoholmissbruk som jag levt med under hela mitt vuxna liv och som jag för övrigt lade grunden till ungefär samtidigt som jag hamnade på förstasidan i DN. Anledningen till att jag började dricka så tidigt var att jag med hjälp av alkohol försökte hantera den ångest jag levt med så länge jag kan minnas. Skälet till att jag valde att berätta om det var ett försök att göra mig fri från den återkommande offentliga beskrivningen av mig som den framgångsrike riksbuffeln som alltid gått rakt fram utan att ägna en tanke åt de hinder som jag eventuellt kunde möta på vägen. Och en poäng med att göra det var att det kanske skulle kunna skänka lite tröst och lindring åt alla de andra som levt i samma elände utan att lyckas dölja det genom sina aktiva handlingar eller genom att hålla upp ett yttre som är den raka motsatsen till den du är.

Jag har ägnat hela min vakna tid åt grubblerier. Åt existentiella frågor som handlat om rätt och fel, om skuld och ansvar. Mest åt att oroa mig över i stort sett allt och alla. Det är jag, det är så det ser ut i mitt huvud och det logiska tänkande och den flit som min omgivning noterat är bara mitt sätt att försöka överleva. Jag har bränt mitt ljus i bägge ändar, för säkerhets skulle eldat det även på mitten.

Hade jag kunnat välja hade jag valt att slippa göra det. Nu blev det som det blev och det är inte jag.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag