Springare har tidigare svarat GW Persson.Springare har tidigare svarat GW Persson.
Springare har tidigare svarat GW Persson.
Leif GW Persson

I vardagen möter polis
aldrig majoriteten av Sveriges invandrare

Publicerad

Att arbeta som polis är inte lätt. Det kräver sin kvinna och sin man. Samtidigt är det tyvärr ett yrke som utövar en stark lockelse på människor med en auktoritär läggning. Sådana som vill bli poliser för att utöva makt över andra.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Att få bära uniform och vapen, kunna peka med hela handen och bruka det tvång och våld som följer av tjänsten. Inte om att ”skydda, hjälpa och ställa till rätta” för de människor som lever i vårt samhälle och som är polisens uppdragsgivare.

 

Självfallet försöker man sortera bort de som inte lämpar sig för uppdraget men med det lyckas man ibland mindre väl. Rena jubelidioter kan man i regel hålla undan men är man listigare än så finns det en betydande risk för att man ändå får jobbet.

Väl där kommer man utsättas för obehagligheter och till och med gräsligheter som flertalet av oss andra är förskonade ifrån. Hamna i situationer som kan vara outhärdliga och samtidigt akuta om någon nu inte skall dö alldeles i onödan.

Träffa människor i samhällets marginal som gett sig på andra och helt vanligt folk när de är eller mår som sämst. Oftast i sociala miljöer som förvisso inte utgör något genomsnitt av den svenska Folkhemsidyllen.

 

Det som hamnar i våra huvuden, sätter spår i våra tankar, upptar våra känslor, bestämmer vår övertygelse och styr våra handlingar är i allt väsentligt de personliga erfarenheter som vi gör och i den meningen lever våra poliser ett farligare liv än det stora flertalet av oss andra. Det var bland annat detta som jag försökte tala om i det senaste avsnittet av Veckans Brott men av resultatet att döma lyckades jag mindre väl.

 

Anledningen var ett uttalande av en polis i Örebro – Peter Springare - som några dagar tidigare gått ut på nätet och konkursförklarat hela det svenska samhället med stöd av det höga inslaget av utländska gärningsmän i de brott som han utreder.

Om detta hade jag fyra saker att säga.

För det första att han inte var den ende polisen att tycka på det viset.

För det andra att den väsentliga orsaken till det var de erfarenheter och iakttagelser som många av dem gjorde i sina jobb. Gränspoliser, ordningspoliser, trafikpoliser, spanare och utredare som hela tiden konfronteras med människor när de beter sig som sämst eller inte mår så bra. Inte att de tycker så för att de varit brunfärgade i själen sedan födseln.

För det tredje att det samtidigt finns en uppenbar risk med att generalisera utifrån det självupplevda. I det här fallet att den mycket stora majoriteten av Sveriges invandrare och flyktingar är lika hederliga och strävsamma som den svenska ursprungsbefolkningen.

Alla dem som polisen sällan eller aldrig möter i sin vardag.

Peter Springare.Foto: SVEN LINDWALL

För det fjärde slutligen – för att knyta ihop säcken och med tanke på att Peter Springares budskap mycket väl kunde ha varit skrivet på Sverigedemokraternas kansli innan Jimmie Åkesson försökte vattenkamma sin närmaste omgivning – presenterade jag även ”en initierad gissning” av hur stor andel av landets poliser som skulle rösta på SD om det vore val i dag.

Med den halvpart av våra poliser som har daglig kontakt med de här problemen skulle fler än femtio procent rösta på SD. Med den andra polishalvan, de lite finare ”pappersvändarna” som är förskonade från den typen av erfarenheter, ungefär en fjärdedel. Slår man ihop dem blir siffran således cirka fyrtio procent av landets poliser vilket är mer än dubbelt så många som genomsnittet SD-anhängare i våra opinionsmätningar.

Därmed också ett politiskt problem värt namnet med tanke på vad de övriga politiska partierna – som ju representerar mer än åttio procent av landets väljare – anser om SD:s demokratiska trovärdighet och samtidigt kräver av våra poliser.

LEIF GW PERSSONS SPANINGAR

 

Må-dåligt
När jag mår dåligt beror det nästan alltid på att jag har ont i kroppen, att jag hamnat i problem med någon eller något som jag bryr mig om, i värsta fall bara sprungit på en vanlig jubelidiot som försökt slå sig ner i huvudet på mig. Till min heder skall samtidigt sägas att det aldrig fått mig att tro att världen håller på att gå under. Detta till skillnad från alltför många andra. Ingen nämnd men heller ingen glömd.

 

Anna-Lena Mann
Anna-Lena Mann jobbar som polis på Västkusten. Hon har reagerat starkt på det jag sa i Veckans Brott och skrivit en debattartikel i ämnet (GT, 9 februari). Jag har visserligen aldrig påstått att en majoritet av landets poliser skulle rösta på SD – men jag kanske uttryckte mig lite oklart – och hon verkar mer intresserad av att skjuta på budbäraren än på budskapet men hur som helst tycker jag att hon verkar vara en hedervärd person och en bra polis. En tänkande och kännande människa. Läs hennes artikel så förstår du vad jag menar. Särskilt lik Peter Springare är hon heller inte.

Mer Mann 
Av just de skälen skulle jag gärna vilja veta vad hon tror om det som är själva Pudelns kärna. Nämligen andelen SD-sympatisörer bland de poliser som också är hennes arbetskamrater. Den punkten förbigår hon med tystnad. Är den lägre än de 17-20 procenten som SD brukar få i våra opinionsmätningar och om den nu råkar vara högre? Hur pass mycket högre är den? Själv tror jag att det handlar om fyra av tio poliser och det är alltid praktiskt att ha en utgångspunkt när man diskuterar sådana här saker. Vad tror du Anna-Lena? Skingra min nyfikenhet och min mailadress har du.

Tröstens ord
Med sådant som hamnar på just ditt eget skrivbord, beroende på jobbet eller att det bara hamnat där ändå, är det aldrig så att det är ett säkert tecken på att jorden, eller ens Sverige, håller på att gå under. Om man nu ändå och på fullt allvar tror det beror det på att man lider av en självuppfattning som den psykiatriska vetenskapen både har en diagnos och ett fult namn på. Föga tröstande för övrigt så med tanke på sammanhanget väljer jag att lämna det därhän. Men du får gärna höra av dig Peter och min mailadress har du ju redan. Jag är nämligen lite gammaldags på den här punkten och vissa saker pratar man bäst om mellan fyra ögon.

Leif GW Persson
Leif GW Persson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag