Leif GW Persson

GW om okända spåret i Kevin-utredningen

Publicerad

Om vi antar att lille Kevin blev mördad av ett annat barn är det ytterst osannolikt att de två utpekade bröderna skulle ha orsakat hans död. 

Anledningen är deras låga ålder i förening med det sätt på vilket Kevin då har mördats och jag blir därför inte förvånad över att jag inte kan hitta något liknande brott. 

Det finns förvisso fler möjligheter både vad gäller dödsorsaken och tänkbara gärningsmän men låt oss tills vidare bortse från dem.

Enligt obduktionen skulle dödsorsaken vara kvävning genom strypning genom att något hårt och avlångt föremål pressats mot Kevins hals. Inte med en snara eller med händerna vilket annars är det klart vanligaste tillvägagångssättet. Kevin har också blåmärken i skrevet – klämskador som någon åstadkommit med sina händer som jag tolkar dem – vilket skulle kunna tyda på att gärningsmannen haft ett sexuellt motiv av en tidig pubertal karaktär. Om man betraktar obduktionsresultaten på det viset finns det ett flertal kända fall i den kriminologiska litteraturen. Till och med så många att de kan läggas till grund för en profil och gärningsanalys som visar sig stämma väl med ett av de många barn som är med i Kevinutredningen. 

Det är en pojke i tonåren som bor i samma område som Kevin, som känner honom väl och ofta leker med betydligt yngre barn. Detta har oroat vuxna i hans omgivning som uppfattat det som ett tecken på en funktionell störning men skälet till att han hamnar i utredningen är två andra omständigheter.

11 maj 1999, nio månader efter Kevins död, blev en treårig pojke våldtagen i samma bostadsområde. En tonårig pojke som också bodde i området erkände brottet några dagar senare.

För det första några barn som uppger att de sett honom leka med Kevin under den aktuella eftermiddagen. Enligt min bedömning har Kevin dött vid 18-tiden, drygt tre timmar innan han hittas, och skälet till att jag tror det är dels hans kroppstemperatur när han dödförklaras, dels olika vittnesuppgifter. För det andra, vilket är en alarmerande uppgift i ett sammanhang som detta, skulle han redan dagen efter att Kevin dog ha berättat för andra barn att han hittat Kevins skor vilket de i sin tur berättat för polisen.

 

LÄS MER: Så blev bröderna misstänkta för mordet på Kevin i Arvika 

 

Detta visar sig också stämma. Skorna ligger slängda cirka trettio meter från den plats där man finner Kevins kropp. I närheten av dem finns också den avbrutna pinne som flera av utredarna tycks ha betraktat som det föremål som använts när Kevin blev strypt. Jag delar inte den uppfattningen. Det finns inga spår på den som binder den till Kevin eller någon annan i utredningen aktuell person. Jag tror skadorna på Kevins hals har uppkommit när den som dödade honom pressade hans hals mot kanten på den lastpall där han hittades liggande framstupa med kroppen på lastpallen och huvudet i vattnet med ansiktet mot vattenytan. I det skedet tror jag att han också både svalt och andats in vatten vilket påskyndat dödsförloppet.

Polisens tekniker letar efter bevis vid platsen där Kevin mördades den 16 augusti 1998.Foto: STEFAN HYTTFORS

Blåmärkena i hans underliv uppkommer när gärningspersonen sticker ner handen i hans byxor och trevar och klämmer i hans skrev. Innan dess har Kevin, mot sin vilja, tvingats och dragits cirka trettio meter från det ställe där man hittar hans skor till den lastpall som ligger i vasskanten där gärningen har avslutats. Detta skulle även förklara de skrik från ett barn som många vittnen säger sig ha hört. Jag vill också understryka en sak. Detta är min arbetshypotes. Den är inte enkelt förenlig med obduktionsresultaten och vad den kriminaltekniska biten anbelangar är det vissa uppgifter som jag saknar men jag diskuterar den gärna.

Vad säger tonåringen? När polisen hör honom förnekar han att han ens skulle ha varit på platsen och lekt med Kevin vilket också intygas av de medlemmar av hans familj som man pratade med. Det som stör mig något alldeles våldsamt, och får mig att tro att han ljuger, är uppgiften att han skulle ha hittat Kevins skor. 

En uppfattning som dock inte delades av den dåvarande spaningsledaren Rolf Sandberg som skrev av honom på ett tidigt stadium.

Hata-slumpen-spaning

När man driver en mordutredning finns tre gyllene regler. Att man ska gilla läget, hata slumpen och inte krångla till det i onödan. Knappt nio månader efter Kevins död publicerade Expressen en artikel om en tonåring som våldtagit en treårig pojke bara ett stenkast från den plats där man hittade Kevin. Det är samma pojke som jag just berättat om. Han sågs av offrets mamma som kände igen honom när han sprang från platsen. Treåringen fördes till sjukhus där man konstaterade att han våldtagits. Tonåringen greps några dagar senare och erkände. Ärendet avslutat men det föranleder inga vidare polisiära reflektioner. Allra minst i relation till utredningen om mordet på Kevin. (Expressen, 11 maj 1999).

Undrande-reporter-spaning

Den reporter som skrev reportaget var väl medveten om att tonåringen också förekom i Kevinutredningen och detta märkliga sammanträffande – i lilla Arvika av alla ställen – tycks inte ha gjort honom helt komfortabel. I ett försök att få ihop det hela spekulerar han därför i att de båda bröderna som mördat Kevin kunde ha haft en äldre medhjälpare och i sin andliga nöd vänder han sig därför till kommissarie Rolf Sandberg. Den redan då legendariske utredaren som ”löste mordet på lille Kevin”.

Lugnande-besked-spaning

Lyckligtvis kan också Sandberg ge honom lugnande besked. ”Det finns inget som helst samband mellan de här två brotten”, förklarar han. Pojkarna som mördade Kevin hade ju erkänt alltihopa i detalj och om de hade haft en medbrottsling skulle de givetvis ha berättat om honom, också. Så allt är lugnt, olyckliga omständigheter bara, och några skäl att återuppta förundersökningen om Kevin finns alltså inte.

Leif GW Persson
Leif GW Persson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag