Leif GW Persson

För en gångs skull verkade Anders lite bekymrad

Publicerad

Sommartid, sommartid och därmed hög tid att lätta på den byråkratiska livremmen och ägna sig åt lite sommarskvaller.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Med sådana som jag är det dock så att vi aldrig lyckas släppa den fullt ut och därför en inledande reservation. 

Allt det som jag nu ska berätta är sant och om du nu anser att detta strider mot skvallrets idé vill jag nog ändå föreslå att du läser vidare eftersom det handlar om en av landets mest kända personer. Vår förre finansminister Anders Borg. Det är ju så. Att skvaller står och faller med den det handlar om.

Men först något allmänt om skvaller. Skvaller är en ofta baktalad mänsklig syssla. Om du skvallrar vittnar det nämligen om ett intresse för dina medmänniskor och bland folk som aldrig skvallrar hittar du de allra värsta. Totalt ointresserade av andra än sig själv och för säkerhets skull med ett rutpapper i det huvud där vi människor förvarar vårt hjärta och våra känslor. 

Att skvallra är inte värre än att ljuga eftersom det vardagliga tummandet på sanningen oftast handlar om att spara tid och att inte såra den du pratar med. 

Om du levde i ett samhälle där vi inte skvallrade skulle du frysa ihjäl och om alla som levde där vore helt ärliga skulle det totala kriget ge oss vår vardag.

Anders Borg och jag lärde känna varandra för tio år sedan. Det var han som ringde för att bjuda mig och hustrun på middag. Jag har gillat honom sedan dess trots att han är yngre än mina äldsta barn och skälen till detta är tre. Anders är glad på det där begåvade viset som syns mer i hans ögon än i höjden på hans mungipor. Dessutom låter han precis som alla riktiga socialdemokrater som tidigt tog plats i mitt hjärta. Inte som de som kom efter Ingvar Carlsson som näringslivet numera kan köpa till reapris så fort väljarna lagt på locket till deras politiska köttgryta. 

Ibland kan Anders visserligen behöva en hel del tid när han skall lägga ut sin text men det han säger är alltid värt att lyssna till. 

Det handlar om saker som han tänkt på som är viktiga för oss alla, om böcker som han läst och om annat som han bara vill utbyta åsikter om. Sådana som han är tunt sådda på den politiska åker där våra folkvalda lever och frodas oavsett jordmån och väderlek. Sedan tio år tillbaka har vi träffats återkommande i både det privata och det offentliga. Nu senast när han och hans nya kvinna bjöd mig och hustrun på middag för en vecka sedan.

För en gångs skull verkade Anders lite bekymrad och det som plågade honom var att han sedan drygt ett halvår tillbaka var delgiven misstanke för tagande av muta. Det som det konkret handlade var att han efter att ha avgått som finansminister hade deltagit på en representationsjakt på Holmens Bruk men hur de nu skulle kunna använda sig av honom för att gagna bolagets affärer var väl milt uttryckt mycket oklart.

Jag försökte trösta honom så gott det gick. Genom att berätta att den ansvarige åklagaren Alf Johansson var en av Christer van der Kwasts lärjungar. Som jurist lika framstående som sin läromästare och att ingen svensk domstol värd namnet skulle döma honom för sådant trams. Och att om det nu ändå skulle gå till rättegång kunde hans försvarare kalla mig som karaktärsvittne. 

Vid två tillfällen har jag nämligen grälat med Anders. Första gången när jag bjöd honom på jakt och han då krävde att han i så fall fick betala för sin närvaro. Jag löste det genom att säga att i så fall kunde han stanna hemma. 

Andra gången när han envisades med att ta en restaurangnota för att vi egentligen hade träffats för att prata om bankernas låga kapitaltäckningsgrad och inget typiskt beteende hos en vanlig mutkolv om du frågar mig. 

Sådana har jag nämligen träffat åtskilliga genom åren. Tyvärr både bland politiker och statliga tjänstemän.

Återstår en fråga till den ansvarige åklagaren. Hur många miljoner har denna från början befängda brottsmisstanke kostat att utreda? För mig och andra skattebetalare. 

 

GW:S SPANINGSTIPS

Semester-på-Österlen-spaning

När du läser den här kolumnen sitter jag och hustrun i bilen på väg hem till Stockholm efter vår årliga fyra dagars semester nere på Österlen. Det är en tradition som vi uppehåller sedan jag för några år sedan fick Piraten-priset och fagrare än så blir inte den jord på vilken du sätter ner dina fötter. Så träffar vi trevliga människor också. Upphöjda kulturbärare med skånsk anknytning. Vi äter, dricker, umgås och skvallrar hej vilt om alla icke närvarande dumskallar som av obegripliga skäl fått sitt namn tryckt på framsidan av en bok. 

 

Talldungen-Babianen-och-Kråkan-spaning

Väl där bor vi alltid på Talldungens gårdshotell som ligger i Brösarp. Ett sådant där gammaldags pensionat som har allt det nödvändiga i form av en säng som går att sova i och en dusch där du kan spola bort spåren efter gårdagen utsvävningar. Dessutom två skäl till en alldeles egen resa. Det alldeles utomordentligt trevliga unga par som driver stället och tillika har en restaurang i samma hus som är en av Sveriges allra bästa. Babianen och Kråkan.

 

 

Rökt-ål-och-ålagille-med-Skånepolisen-spaning

Förra året vi var där så bad jag vårt värdfolk att ordna lite rökt ål före den italienska fläskstek som vi skulle äta som huvudrätt och till de löskokta äggen med finhackad gräslök serverades vi sedan den näst bästa ålen som jag ätit i hela mitt liv. Och då ska ni veta att jag stoppat i mig åtskilliga meter genom åren. Minnet av den ålen har också väckt ett annat minne. Nämligen om den enda gången då jag varit på ett skånskt ålagille. Dessutom med ett antal poliser från Skåne. Ett minne av den digniteten att det kräver en betraktelse värdig en person som försökt leva sitt liv i Fritiof Nilsson Piratens anda. Och om detta tänkte jag berätta i min nästa kolumn.  

Relaterade ämnen
Leif GW Persson
Leif GW Persson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag