Tjock-Steffe: "Hälla bensin över nån gör man bara inte"

I en paus i förhandlingarna sal 15 i Svea hovrätt på Riddarholmen i Stockholm står Tjock-Steffe där vid kaffeautomaten, iklädd svart kostym med kritstrecksränder. Han svarar öppet på mina frågor om konst, utpressningsmetoder och framtidsplaner. Han ser obekymrad ut.
– Jag är väldigt bekymrad, säger han.
Sedan 1993 har han fått fängelsestraff på sammanlagt 15 år (varav tre år i USA). I tingsrätten i somras dömdes Eriksson för försök till grov utpressning, olaga hot och stöld av möbler och dyrbar konst. Han frikändes på andra punkter, bland annat stöld av 17 Peter Dahl-tavlor och flera Carl Larsson.
– Jag har bara tagit tillbaka mina saker. Vad som händer med dem nu? Nu ska jag sälja dem på Bukowskis, säger Stefan Eriksson.
Om det är sant är ovisst, eftersom det i förundersökningen sägs att den åtalade, som för fem år sedan påstods ha en förmögenhet på 1,5 miljarder kronor, redan har pantsatt tavlorna.

Han gillar dyra klockor, som en Rolex han köpt för 265 000 kronor, och ännu dyrare bilar, som den Ferrari Enzo för åtta miljoner som han kraschade.
– Jag har provkört en Koenigsegg. Men Spyker hade jag aldrig hört talas om, säger han.
Under sex dagar i hovrätten ska den tidigare ledaren av den fruktade Uppsalamaffian tillsammans med sin advokat Björn Sandin försöka nolla det fängelsestraff på 18 månader som han fick i somras.
– Om jag blir friad flyttar jag tillbaka till England. Jag har en del affärsidéer, säger han.
– Men jag kan inte åka till USA än, på grund av domen. Men jag har fortfarande egendom där som jag inte vet vad som händer med. Jag äger fortfarande fastigheter där.

Ett grovt brott som Stefan Eriksson fälldes för i tingsrätten i juli förra året var bensinhändelsen i Sollentuna. Det är ställt utom rimlig tvivel, står det i domen, att han ”genom olaga tvång, bestående i misshandel och allvarliga hot, försökt förmå målsägande att erlägga 500 000 kronor."
Nu vill den bensinindränkte ändra sitt vittnesmål. Den nya versionen lyder: Eriksson hotade inte. Målsägaren tvingades att peka ut honom.
– Polisen var hemma hos honom flera gånger och pressade honom att säga det här, påstår Stefan Eriksson.

Redan när han i slutet av 1993 dömdes till tio och ett halvt år för misshandel, olaga hot, hemfridsbrott, försök till grov utpressning, grovt bedrägeri med mera var det svårt att få vittnen att ställa upp. Åklagarens huvudvittne fick kontor och bil sprängda. Flera vägrade komma. Andra mindes plötsligt inget. Den tragiska historien upprepar sig.

Av Lars Lindström
lars.lindstrom@expressen.se