Lars Lindström

Varför finns det folk som inte är feminister?

Publicerad

Alltså, så här var det. Jag stod lite trångt till på bussen eller om det var tunnelbanan, det var nog tunnelbanan, jag minns lukten av parfym och svett och deodorant och otvättat hår, den där ljuvliga doften av människa.

Då var det någon som sa, en man, eller om det var en pojkman, som påstod att han minsann inte var feminist. Jag såg honom inte, det gick inte att fästa rösten vid ett ansikte, men det fick mig att fundera. Varför finns det människor som inte är feminister, vilka är de? Vad har de för bevekelsegrunder?

Feminism är, såvitt jag kan förstå, att förespråka kvinnans rättighet att vara jämställd mannen, politiskt, ekonomiskt och socialt. Men också mannens rättighet att vara jämställd kvinnan. Jag vred mig runt där på tunnelbanan eller om det var bussen, drog in hopkoket av dofter i en lång inandning, och försökte lokalisera var rösten kom ifrån, men det gick fortfarande inte. Det kan ha varit i torsdags. Det var definitivt i tunnelbanan.

Den som är av den åsikten att kvinnan skapades av mannens revben eller formades av mannens blindtarm har svårt att acceptera att man och kvinna ska äga samma rättigheter. Det säger sig självt. Men finns det fortfarande människor som på allvar tror att den kvinnliga evolutionen började med ett revben? Jag var helt övertygad om att den kvinnosynen dog ut på sextiotalet, men den kanske bara gick med i Kristdemokraterna.

Jag klev av tunnelbanan, tog rulltrappan uppåt och gick åter in bland stenhusen. Åskan klev över molnen. Genom bladverken föll de första dropparna regn, tunga som olja. Pappersskräp blåste över gatan.

En del säger att feminism inte är samma sak som jämställdhet. De är antifeminister, ändå för jämställdhet, men liksom på naturlig väg. Det är också de som säger att en tredje pappamånad är ett slag mot familjens rätt att välja. Och att den första och den andra pappamånaden också var det. Och att marknaden själv löser det här med fler kvinnor i börsbolagens styrelser. Men att det blir svårt eftersom det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor. Och att kvinnor kommer att få lika lön för lika arbete om de bara lär sig löneförhandla.

Det var gått ett halvt sekel sedan Sverige undertecknade Förenta Nationernas konvention om lika lön för män och kvinnor för lika arbete. Fortfarande tjänar män mer än i kvinnor i nästan alla yrkesgrupper, i vissa yrkesgrupper ett par miljoner mer i livslön.

En dörr slog hörbart igen, en hund skällde, en cyklist plingade på sin ringklocka och susade hastigt förbi. Jag tänkte på mannen i tunnelbanan, det var i tunnelbanan. En man som inte är feminist kan vara en skrämd man, en människa som inte vill förlora de fördelar män har. Vilket först och främst är mer makt och pengar än kvinnorna.

Men är det ett privilegium att jobba mer övertid, att inte ha den bästa kontakten med sina barn, att läsa färre romaner, att ha färre vänner? Är det en förmån att inte våga släppa fram sina känslor, inte söka hjälp när man mår dåligt? Att stå för 80 procent av alla brott och 70 procent av självmorden, att leva ett kortare och tristare liv, är det något att sträva efter, att kämpa för att bibehålla?

Den människa som är feminist har insett att även män tjänar på ett mer jämställt samhälle, eller hoppas i alla fall att det kan bli så i en värld som finns där framme, runt hörnet. Där, där borta. Ser du inte?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida