Lars Lindström

Sveriges främste på fejkade nyheter var Torgny Lindgren

Publicerad

En författare läser högt ur en bunt lösa manusark som ska bli en sorts självbiografi. Det var förmodligen sju år sedan, kanske minns jag det, kanske inte.

Konstigt nog glömmer vi alltsomoftast det oförglömliga, ända till den stund då vi plötsligt kommer ihåg.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Andra författare får ursäkta, men Sveriges främste på fejkade nyheter var Torgny Lindgren.

Hans notisskrivare i romanen "Pölsan" konstruerade under många år en fantastisk värld av uppdiktade människor, byar och händelser som han fick in i tidningen. Ända tills han blev avslöjad och avskedad av chefredaktören.

Med en skildring av ett 1940-tal med fejkade nyheter, nazister i kostym och mat som religion träffar "Pölsan" rakt in i nutidens hjärta.

Nu vill jag berätta om några händelserika dagar i februari för sju år sedan.

Söndag kväll stod överraskande två tonåriga systrar bland öldrickarna i baren på klubben i Stockholm, sångerskor med röster som klättrade uppåt, på varandra. De kallade sig First Aid Kit, och kvällen var förtrollad redan innan huvudnumret Midlake intog den riktiga scenen.

Dagen efter träffade jag Stefan Eriksson i hovrätten, vår internationellt mest kände brottsling då, iklädd kritstrecksrandig kostym. Jag frågade om han hade gått ned i vikt. Han svarade att det går upp och det går ned. Jag sa att han ser större ut på bilderna. Han svarade att bilder inte alltid säger sanningen.

På tisdagen skrev jag en artikel om kanadensiska Vancouver, OS-staden med 2 660 hemlösa och 5 000 sprutnarkomaner, och på onsdag kväll skulle Torgny Lindgren framträda på en liten teater på Brunnsgatan i Stockholm. Det nämndes i en enspaltig annons, så obetydlig att jag måste ringa och kolla att det inte var fejk.

Teaterns foajé var sprängfylld med människor, och de enda lediga platserna fanns i en gammal soffa längst in. När jag satt ned märkte jag att mannen intill, i kritstrecksrandig kostym med väst och rutig skjorta under, var Torgny Lindgren.

Författaren med det spretiga skägget tog i hand och undrade om vi inte kände varandra. Det skulle jag ha kommit ihåg, svarade jag. Då visste jag ännu inte att han skulle berätta om de minnen han inte hade, om den vanvårdade filmprojektor innerst inne i honom med kuggar som lossnat, drev som hackade och celluloid som brustit.

Vi talade om gamla ordspråk från vår hembygd i norra Västerbotten, om en nödig som har träffat en "tärv", om kornhästen kunde lära havrehästen skita, eller om det var tvärtom.

En stund senare halvsatt Torgny Lindgren på ett bord på en scen med en bunt A4-papper i händerna. "Minnen", som boken senare hette när de lösa bladen fogats samman, handlar mycket om döden. I varje fall för att vara en berättelse om livet.

Det var bestämt att han skulle dö redan som lungsjukt barn, därför såg Torgny Lindgren allt det levande så skarpt.

När han satt med sin döende mor och visste att samtalet måste handla om det allra mest väsentliga, då talade de om lingonen och om receptet på det ugnstorkade renköttet.

När han satt med sin döende far sa han som de brukar säga i släkten: Vi vet ingenting om hur det är att vara död, vi är bara vana vid att leva. Hans far sa: Ni behöver inte sörja mig. Folk av min sort klarar sig utan sorg. Och Torgny Lindgren svarade: Vi får väl göra vårt bästa.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag