Lars Lindström

Så kan vi lösa flyktingmatematiken

Publicerad

Snål blåst från havet, en förnimmelse av snöblandat regn i luften. Tröjan under regnrocken är tunn och jag huttrar när vi hastar runt de stora, ödsliga stenbyggnaderna från 1906 på Rindö.

Här i Vaxholm äger staten två gigantiska kaserner som stått tomma i nio år, samtidigt som staten fått nej av Vaxholm att ta emot flyktingar på grund av att det inte finns någonstans att bo.

Stat och kommun föredrar att låta byggnader stå öde ett decennium i väntan på lyxrenovering i stället för att använda dem till den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Praktiska problem finns. Kanske är det billigare att låta Bert Karlsson skicka en faktura på 829 000 kronor om dagen. Men för en utomstående betraktare är det obegripligt. Ser det ut så på fler håll?

Lika obegripligt är det senaste argumentet för att vi måste säga nej till människor som flyr från förföljelse i Syrien, Eritrea och Somalia. Det är lönlöst, får vi veta, att kräva mer solidaritet av kommuner med hjärtan av sten.

Det rent statistiska skälet är att om de sju kommuner som tar emot lägst antal flyktingar i landet skulle lägga sig på rikssnittet blir det bara några hundra platser extra. Att det kan rädda några hundra människoliv verkar betydelselöst.

Med statistik kan man säga mycket. Varför just sju av 290 kommuner ska visa lite mer hjärta står skrivet i stjärnorna. Varför inte de 50 sämsta, eller 100? Kanske för att siffran sju i flera tusen år har ansetts ha magisk kraft, för att regnbågen har sju färger eller för att veckan har sju dagar?

Forskaren som valt sättet att räkna är Henrik Emilsson, som efter att ha jämställt islam med nazism och påstått att det inte finns några goda muslimer fick gå från tjänsten som departementssekreterare hos integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) i augusti 2010. Varför vi ska lita på honom vet jag inte heller.

Den gravt fördomsfulla synen på islam bygger inte på forskning eller ens enkätundersökningar bland jordens alla 1,5 miljarder muslimer. Det är forskarens privata åsikt, grundad på fördom. Han har inte heller gjort avbön, bara försökt radera sin värdering från internet.

Mer spännande än de sju kommunernas skärpning vore en statistik som visade hur många fler platser det skulle bli om de 100 eller 150 sämsta kommunerna visade bättre vilja och större solidaritet.

Eller varför inte vända på allihop, titta på den kommun som borde vara ett föredöme för alla och räkna ut hur många fler platser för flyktingar vi skulle få om alla kommuner i hela Sverige tog emot lika många som lilla Sorsele i Västerbottens län?

Sorsele har tagit emot flest flyktingar per 1 000 invånare åren 2006-2013, mer än dubbelt så många som tvåan Södertälje. Om samtliga svenska kommuner under nästa år skulle ta emot lika många - procentuellt sett - som Sorsele har gjort sedan 2010, var skulle vi hamna då?

Ett snabbt överslag som bygger på Migrationsverkets senaste siffror ger svaret: Om alla kommuner var lika bra skulle det resultera i över 200 000 nya platser över hela landet. Om alla kommuner blir hälften så bra som Sorsele löser vi flyktingmatematiken. 100 000 nya platser är en bra start.

Vi kan också börja se människor som en tillgång och inte en belastning. En kommunpolitiker i Vaxholm säger till mig: Vi behöver nyanlända, vi klarar den sociala biten, men staten måste hjälpa oss med bostäderna.

Det måste finnas en ambition att lösa problemen också. Politik är att vilja, har jag hört, men det är svårt att urskilja i snålblåsten på Rindö.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag