Efter en rättegång i Solna tingsrätt i måndags där den tidigare barnprogramledaren och Kamratpostens före detta chefredaktör valde att inte svara på några frågor som rörde själva åtalet om ringa narkotikabrott var det i går kväll dags för Ola Lindholm att besvara frågor i Karin Hübinettes nya pratshow i SVT.
Inte helt förvånande undvek han själva sakfrågan även här. Det hade varit dubbelt korkat att komma med en förklaring till hur testet för kokain i urinen kunde bli positivt nu, när inget han säger kan påverka domen nästa vecka.

Något mer förvånande är att skarpa Karin Hübinette inte formulerade frågor om Ola Lindholms inställning till narkotika, om han någon gång har blivit erbjuden knark, om han förespråkar liberalare syn på personligt bruk och liknande frågeställningar.

Lindholm visade upp ett stort känsloregister, han försökte le och se avslappnad ut och framhöll sin inställning att det här har inom kort blåst över och om ungefär tre månader kommer telefonerna att börja ringa igen och han får komma in från kylan.
Ett bötesstraff, som det kan bli om han fälls, är inte viktigt, säger han. Det är viktigare att han får behålla sitt privatliv. För de flesta låter det väldigt kryptiskt att en förklaring till ett ofrivilligt kokainintag skulle kunna ha större negativ inverkan på hans familj och hans privatliv än vad dessa dimridåer har.
Problemet är att hemlighetsmakeriet håller intresset uppe. Genom att påstå att han är oskyldig, att han vet hur det har gått till när han har fått i sig kokain ofriviligt - men att han inte tänker tala om det för någon - ser Ola Lindholm till att hålla intresset uppe i berättelsen. Det är ett klassiskt grepp i romaner och i filmer: det finns en hemlighet som inte avslöjas förrän mot slutet.

Varje nytt framträdande av Ola Lindholm resulterar i fler nya frågor än svar på de gamla.

Efter gårdagens intervju i SVT vill vi till exempel gärna veta varför han valde att gå på fotboll med AIK-huliganer när han hade tänkt gå på cirkus med sin son den där söndagen i april. "Nu önskar jag att jag hade varit på ­Cirkus Wictoria i stället och sett på elefanter."
Då uppstår en oväsentlig fråga: har verkligen lilla Cirkus Wictoria elefanter? Och en väsentlig: när Ola Lindholm säger att han ångrar det valet - är det för att han fick i sig kokainet då? Eller helt enkelt bara för att det var då han åkte fast?

Cirkusen fortsätter, och Ola Lindholm står själv och krattar manegen.