I dag är det tre år sedan Michael Jackson slutade andas, och hans läkare - en av dem - sitter i fängelse för att han orsakade popstjärnans död i den herrgårdsliknande villan på Carolwood Drive i Hollywood den 25 juni 2009.

I New York var det en solig eftermiddag och jag satt i kontorsstolen på Madison Avenue med datorn framför mig och förberedde en artikel om den svenske basketliraren Jonas Jerebko. Han förväntades bli draftad till proffsligan NBA några timmar senare och jag skulle ta mig till Madison Square Garden för att bevaka när den förste svensken skulle ta steget in bland världens bästa basketspelare.

Då ringde nattchefen och sa att Michael Jackson var sjuk. Sedan var han död. The King of Pop, som Michael Jackson ville att vi skulle kalla honom, blev förstasidesnyhet igen. Jag skrev något om att han var framgångssagan och tragedin i en och samma tunna gestalt. Att hans kropp sa ifrån mitt i ett sista danssteg, mitt i förberedelserna för en ny konsertturné. Att hela världen under några sekunder drabbades av hjärtstillestånd.

Som en blixt flög jag till Los Angeles. Plötsligt stod jag innanför polisavspärrningarna vid soptunnorna utanför huset vid Carolwood Drive. Lite senare: intervjuer med sorgsna fans vid den röda muren utanför lyxvillan på Hayvenhurst Avenue i Encino, där Michael Jackson hade sin vardag i 17 år, under tiden han växte från underbarn till superstjärna.

I hettan på trottoaren utanför LA Countys rättsmedicinska avdelning på North Mission Road väntade vi på ett besked om dödsorsak. Men vad väntade vi på? I själva verket visste vi. Michael Jackson dog av ensamhet.

Han var ensam som barn, mitt i den stora syskonskaran, när pappan tog fram livremmen. Han var ensam och utlämnad till sig själv på scenen hur många tusen som än stod nedanför. Han var isolerad i alla vuxna människors sällskap. Han var ensam i sina två arrangerade äktenskap. Han var skyddslös i sitt drogberoende, som började med smärtstillande tabletter redan på 1980-talet.

På natten när han låg sömnlös var han också ensam, och bara läkaren utan samvete kunde rädda honom från vakenhetens obarmhärtiga smärta. En dos valium först. Fortfarande vaken? Lite lorazepam för ångesten. Mera! Det räcker inte! Midazolam kanske kan dämpa din nöd? Inte? Propofol söver vi folk med när de ska opereras, det borde funka.

Även svenska läkare skriver ut recept-belagda narkotikaklassade läkemedel till vem som helst mot betalning. En dom i april i år gav en läkare fyra års fängelse. Ett åtal mot en annan svensk läkare kom för ett par veckor sedan. En receptfabrik, säger polisen. Läkaren har skrivit ut 4 000 knarkrecept, hälften av hans patienter är straffade för narkotikabrott och två av dem har dött av sitt missbruk.

Nästa år ska socialstyrelsen göra en nationell granskning av problemet. Den är välkommen. Lagstiftningen måste bli strängare. Ska pensionerade läkare och tandläkare verkligen få behålla rätten att skriva ut narkotikaklassade mediciner? Vilka verktyg behövs för att bättre nita de läkare som langar?

Inte trodde Conrad Murray att han hjälpte Michael Jackson. Han visste att han langade knark till en ångestfylld, läkemedelsmissbrukande 50-åring. Någon som kunde betala honom så mycket att läkaretiken kunde glömmas. Han fick en miljon kronor i månaden för att agera knarklangare.

Allt handlar om pengar. Alla i Michael Jacksons närhet var beroende av honom. Alla anställda, konsertarrangörer, läkare, familjen... ingen hade modet att säga "nu får det vara nog". Alla kunde köpas. Allt kan köpas, till och med döden.