Efter denna dag i Stockholms tingsrätt kan målet mot Anna Odell sammanfattas sålunda:
Hon har sprattlat med benen.
Sjukhuspersonalen är förbaskad.
Hon har kostat sjukvården 17 kronor och 60 öre gånger två.
Under förhöret med Konstfackseleven Anna Odell frågar åklagaren Stefan Lind med allvarlig min:
- På vilket sätt tycker du att du har belyst den psykiatriska vården?
Som om han vore en kvalitetsbedömare av konstverket. Som om det vore rättens sak att avgöra om Anna Odells konstprojekt "Okänd, kvinna 2009-349701" var lyckat.
Det är också symptomatiskt för processen mot Anna O, konstnären som åtalats för att hon ville visa psykvårdens stängda rum: när en patient omhändertas med tvång, spänns fast med bälten kring armar, ben och midja och tvångsmedicineras.
Hon sprattlar med benen, det erkänner hon i rätten, och det kommer hon troligen att få dagsböter för. Konstnärer får inte sprattla med benen. Men falsklarm när hon inte själv larmat och oredligt förfarande - ett lagbrott som ingen hört talas om förut - verkar inte ens åklagaren tro på.
Hade Anna Odell inte varit en konstnär i svart skinnjacka hade det aldrig blivit rättssak.
Hon sitter här i rätten - med jackan upphängd på stolen - för att vårdare och läkare blev förbannade över att ha blivit förda bakom ljuset av en "pajas". Som chefen på S:t Görans psykakut, David Eberhard, kallar henne. Hans åsikt om konstnärer som Odell är att de ska klippa sig (tvångsklippning?) och skaffa sig ett jobb.
Det tog fem dygn innan Anna Odell anmäldes av St Görans sjukhus. Först då bedömdes hennes sprattlande med benen (hon hade handfängsel bakom ryggen under hela omhändertagandet) som våldsamt.
Men att hennes agerande inte skilde sig från ett "normalt fall" visar tingsrättens förhör med vårdpersonalen. " Inget exceptionellt", "som de flesta gör", "ganska normalt" är deras beskrivning av Odells "utagerande" - ett ord som nästan alla använder. Så varför polisanmäla?
Fortfarande i dagens förhör pratar flera av vårdarna om incidenten som om hon var en riktig patient, som om de inte vill ta in att det var spelat.
David Eberhard har flera gånger kallat Anna Odells projekt för slöseri med skattepengar. Åklagare Stefan Lind kan i dag endast visa på en extrakostnad för omhändertagandet på sammanlagt 35 kronor och 20 öre.
Två förpackningar av ett lugnande medel som kostar 17,60 styck.
S:t Görans polisanmälan har redan kostat samhället betydligt mer. Bara advokat Claes Borgströms arvode hamnar på 45 000 kronor. Jag tror att rättegången blir ett nytt konstverk; Anna Odell bandar under dagen allt med en bandspelare på ryggen.
