NYKÖPING. George Pesor, försäljare av glasögonbågar, bokar en flygresa, köper en kikare, hyr en bil och hittar två pojkar som varit försvunna i ett halvår.
Att det är han som gör det är ett rejält underbetyg till polisens arbete.
Mamman till Frank, 11, och André, 10, erkänner att pojkarna har varit i hennes vård i ett halvår. Det säger hennes advokat Susanne Ekberg-Carlsson i tingsrätten i Nyköping, hon "vitsordar" att mamman under tiden 9 oktober- 1 april har haft hand om sönerna.
Mamman, som riskerar fängelse, säger ingenting under den tid häktningsförhandlingen är öppen. Den 45-åriga kvinnan sitter stilla i gröna häkteskläder, med en enkel fläta i nacken och med händerna i knät.
Men hon är av den åsikten att hon inte gjort något brottsligt, och att hon omedelbart bör sättas på fri fot.
Eftersom dörrarna sedan stängs får vi inte höra hur mamman motiverar detta. En tänkbar förklaring - med tanke på hennes tidigare framförda, utredda och avfärdade anklagelser mot pojkarnas pappa om sexövergrepp - kan vara att hon vill skydda sönerna.
Rätten tycker emellertid att hon fortfarande på sannolika skäl är misstänkt för att egenmäktigt ha fört bort barnen från pappan, som efter en vårdnadstvist har enskild vårdnad.
Beslutet blir också att häktningen hävs, men mamman får reseförbud utanför Sörmlands och Västmanlands län, och anmälningsplikt hos polisen tre gånger i veckan. Uppenbarligen finns en viss rädsla att hon ska försöka fly.
Solen lyser över Sverige i april, i kiosken på Folkungavägen i Nyköping köper skolbarn glass och på utrikesdepartementet i Stockholm finns omkring hundra ärenden där en förälder har fört bort ett eller flera barn. När vi bildar familj över nationsgränserna blir vårdnadstvister ofta krångligare och jobbigare att lösa, och antalet bortföranden av barn ökar.
Jag vet inte vilka resurser polisen har för att leta efter barn som kidnappats av en förälder. Med tanke på uppgiften att Frank och André under de här sex månaderna har fraktats mellan orter som Kiel, Hamburg, Bryssel, Finspång, Stockholm och Västerås har de väl inte varit helt lätta att spåra.
Georg Pesor tog tjänstledigt, flög från Melbourne till Sverige och hittade dem på en vecka. Hur gick det till? Hur kunde han fixa det som polisen misslyckats med?
Han kanske hade gjort grundläggande research. Han kanske hade bra informatörer. Han kanske gick på instinkt. Han kanske utförde tålmodig spaning. Han kanske hade tur.
Sammantaget: försäljaren av glasögonbågar gjorde möjligtvis helt enkelt allt det som brukar känneteckna framgångsrikt polisarbete.
