Rådman Per Kjellsson på Västmanlands tingsrätt i Köping har tur att den 32-åriga kvinna som har haft den misstänkta barnamördaren inneboende inte bryter samman redan innan hon får några frågor.
Hon är försenad. Hon är tvungen att uppsöka toaletten. Hon är nervös. Hon vågar inte ens vända sig mot den tyska kvinnan.
Att skälla ut ett vittne i den situationen är oproffsigt, otaktiskt - och totalt onödigt.
Vi vet att det är svårt att få folk att vittna. Då måste vittnen behandlas med värdighet, även om de råkar komma för sent.

Schemat för prövningen av morden i Arboga är inte ens särskilt pressat, och har denna vecka stora hål, långa pauser och tidiga avslut. Vilket gör utskällningen ännu mer obegriplig.
En annan rådman vid tingsrätten i Köping dömdes i december förra året till 50 dagsböter av Svea hovrätt för att han var för långsam med att handlägga vissa ärenden. Kanske känner rådman Per Kjellsson blåslampan?

Den leende tyskan kramar glatt om sin svenske pojkvän på de nya bilder som tillförs utredningen. Hon vägrar sedan släppa greppet om honom; hon vill inte acceptera brytningen.
Om detta berättar en rad vänner till Emma Jangestig och hennes sambo, flera av dem unga. Alla fick givetvis avge vittnesed, men ingen av dem fick av rådman Kjellsson informationen att en lögn som påverkar målets utgång är straffbar. Det brukar rätten säga till vittnen.
De flesta som döms för mened är ungdomar, därför är det extra viktigt att påminna dem om vikten av att tala sanning. Det vet givetvis även Västmanlands tingsrätt. Jag hoppas att upplysningen har nått vittnena på annat sätt, och att det här INTE bara var ett utslag av slapphet.

Den åtalade bär i dag mörk klänning med vita prickar och blåjeans under. Framför sig har hon teckningen hon gjorde i rätten i måndags, en fågel längst ute på en gren, samt en pocketbok med titeln "Früher waren mehr Tore".
Det är 240 sidor för fotbollsälskare och fotbollshatare, med slutsatser som "Förr var det fler mål, nu är det bara ändlösa kommentarer".