Det saknas nämligen något. Inget fartyg syns vid horisonten, ingen kapten som står vid sitt roder. Ingen sol som går ner, ingen måne som lyser upp. Ingen fågel som svävar.
Bara ett stilla hav, randigt av en stilla bris, och märkligt nog också en randig himmel över alltihop, möjligen så kallade böljemoln, tunna molnflak som ligger ordnade i band.
I mitten finns bara ett tomt utrymme och jag antar att det är Finland, och vår hyllning till Finland, som det obetydliga, nästan obefintliga streck vid horisonten vi svenskar ofta uppfattar vårt östra grannland.
Formgivaren Annie Winblad Jakubowski, som designat enkronans nya baksida på uppdrag av riksbanken, hade inget lätt uppdrag.
Det vi har gemensamt med Finland, förutom att det en gång var svenskt, är tydligen det stora havet som skiljer oss åt.
Eller är det en persienn som släppts ned och fällts igen? Störningar i tv-utsändningen? Eller kanske en streckkod? När kronans värde går upp och ned som den nu gör kopplas värdet direkt till streckkoden.
I så fall en genialisk symbol för den finansiella krisen i världen.
Återstår så bara en enda fråga, innan vi slutligen bestämmer oss för att gå över till euro vi med: kunde de inte ha fixat till gubben på framsidan också?