Plötsligt, för ett kort ögonblick, faller en svart skugga över Mats Alms bleka ansikte där hans sitter i sal fyra i tingsrätten i Falun. Han säger med ilska i rösten att "om det är någon som har gjort Linda någonting ska jag kastrera den jäveln".
Det är långt ifrån den fridsamma bild som den mordåtalade 34-åringen har målat upp av sig själv. Han hoppade av värnplikten för att han inte gillade det här med våld och vapen. När han blir jättearg, för det blir han ibland, då jäklar...vill han sätta sig ned och diskutera.

Nu sitter han där i sina gröna häkteskläder och otvättade hår och säger att han ska kastrera den jäveln.
Åklagare Niclas Eltenius påpekar att det rimmar illa med vad Mats Alm sagt i förhören. Han tänkte ju erkänna för att skydda en annan, som han trodde var skyldig.
Är han den självutplånande martyren som kan sitta åratal i fängelse för mord han inte begått? Eller den obarmhärtige hämnaren som söker blodig vedergällning?
När polisens rekonstruktionsfilmer visas står det klart för envar att Mats Alm tycker att det är lättsamt att uppträda som knivhotat kidnappningsoffer. Det höjer inte direkt trovärdigheten på den storyn.
Det dubbla i Mats Alms natur återspeglas även i två diametralt motsatta minnesfunktioner. Han har fotografiskt minne för vissa detaljer, som att en av kidnapparna drar igen ytterdörren med lillfingret. Annat, betydligt väsentligare ting, hela dagar, är utplånade.
Inga kidnappare skulle agera så: söva ned Mats Alm, köpa telefonkort till en av hans gamla telefoner, sno hans dator, åka buss till Stockholm med datorn och koppla upp sig, söka på Alms gamla fruar och elever, släpa honom till Stadsbiblioteket och tvinga honom att skriva på en handling för att till sist tvångsfotografera honom i Kungsträdgården...och samtidigt hålla honom nedsövd i ett bagageutrymme i 65 timmar och mata honom med kalla räkor och låta honom bajsa i skogen mitt i natten.
Åklagare Niclas Eltenius säger på juristsvenska att det verkar vara ett "oerhört omständligt förfarande", och jag tror att de flesta håller med honom där.

Mats Alm har dubbla förklaringar till Stockholmsbevisen: antingen har någon hypnotiserat honom eller också har kidnapparna skaffat fram en dubbelgångare. För att sätta dit honom. Varför någon skulle göra sig det besväret begriper ingen, eftersom ingen annan än Alm varit misstänkt.
I natt ligger den åtalade och läser de fyra tusen sidorna i förundersökningen igen. Han läser och läser, berättar han för rätten, och ändå minns han ingenting av vad han och Linda gjorde när hon försvann. Sorgligt nog för detta fall vet heller ingen annan vad som hände den kvällen.