Tänk en mör biff grillad till blodig perfektion på kolgrillen. En hög av lammkotletter med chèvre. En riktig chili con carne som puttrat på spisen i timmar och inte innehåller vare sig vita bönor i tomatsås eller köttfärs, bara nötkött, chili och lite mörk choklad.
Vi älskar verkligen varandra, köttet och jag, och i grilltider flammar passionen upp med en stark låga som varken behöver tändrör eller tändvätska.

Men då och då drabbas jag av tvivel. Det känns som att vi har glidit isär. Köttbiten växer i munnen, som en cancersvulst, och jag hostar försiktigt ut den i servetten för att slippa strålbehandlingen efteråt. Ibland uppstår en obehaglig mättnadskänsla som får mig att tänka på en scen ur Monty Python. En enda liten bit mörk choklad smaksatt med havssalt skulle tippa mig över gränsen.

När hustrun och jag gör upp handlingslista brukar vi säga: kan vi inte äta nåt annat än kött i morgon? Så vanlig är slaktad mat vid vårt middagsbord. För den som växt upp med falukorv, köttfärssås och fläskkotlett som standard är det enkelt att bara rycka med sig 400-gramspaketet från köttproducenten och hoppas att det finns pasta eller ris där hemma.
Vår familj är inte unik. Vi äter mer och mer kött i Sverige. Sedan 1990 har konsumtionen ökat med 40 procent. Både FN och Greenpeace menar att världen måste minska intaget av mat från slaktdjur och av mejeriprodukter för att inte förvärra de negativa förändringar i klimatet som vår  ivsstil och djurhållning i industriformat innebär.
Några svenska miljöpartister har utan stor framgång försökt lansera en köttfri måndag och lagt en motion i riksdagen om att Sverige borde styra utvecklingen med ekonomiska medel. De avfärdas som orealistiska veggodårar och vänsterextremister.
Men inspirationen till en köttfri dag kommer ursprungligen från högerns USA. Initiativet Meatless Monday togs först av en republikansk regering 1917 för att dra ned på konsumtionen av kött, vete och socker. Gigantisk kampanj, stor succé. Det fick inte bli brist på mat för soldaterna.

När Meatless Monday återuppstått i modern tid handlar det både om att rädda amerikaner från fettdöden och att ge miljön en chans.
Över hela USA hakar restauranger, skolor, sjukhus och privatpersoner på, och lokala politiker - som i San Francisco - går ut och uppmanar medborgarna att inte äta kött på måndagar.
I dag känner hälften av alla amerikaner till begreppet Meatless Monday. En fjärdedel säger att de påverkats att ändra sina matvanor. Jag tycker det är genialt och förstår inte varför Sverige ska vara sämre.

När riksdagspolitikerna inte vill begripa har alla svenska bloggare, kolumnister, kockar, restaurangägare och tv-profiler nu chansen att påverka svenskarnas medvetande om köttfria måndagar. Steffo Törnquist, vad säger du? Per Morberg? Leila Lindholm? Melker Andersson?
I vår lilla familj har vi bestämt oss: inget kött på måndagar. Det är ingen uppoffring, handlar mest om planering.
När vi berättar hur vi tänker för tonåringarna säger de bara "okej", utan uppståndelse eller utropstecken efteråt.
Okej. Vi kör så, helt enkelt.